Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sadelin, P. U. F. 1. Vägen till Gud att finna nåd. Prestmötespredikan; 2. Tal, hållna vid lägre Elementarskolan i Skarpans 1845; 3. Tal vid invigningen af Lutherska församlingens i Skarpans begrafninqsplats 1846; 4. Handledning för unga prester i det praktiska af deras kall. 1:a häftet. Skriftskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. I sin enkla, flärdfria drägt är denna predikan etl ojäf-
aktigt intyg om riktigheten af det omdöme, som vi redan
yttrat. Ämnet är Vägen till Gud att finna nåd, hem-
tadt af publikanens exempel ocli hön: Gud misskunda Dig
öfver mig syndare. Luc. 18: 15. Publikanens sinnesstäm-
ning och tänkesätt skildras härså, alt, de fariseer icke undan-
tagne, en hvar, som icke sa bortvändt sitt hjerta ifrån Gud,
alt der icke finnes någon tanke på Guds höghet och helighet,
samt på egen ringhet och syndfullhet, måste slå sig för sitt
hrost och hedja såsom han.
Derefter följer en kort hönesuck, hvilken är så väl lämpad
efter ämnet och så hemtad ur ett rätt hotfärdigt hjerta, att
ref. icke kan af hålla sig ifrån alt här intaga den: ”Måtte alle
fly till det kors, som har syndernas förbannelse, der Jesus,
vår Frälsare, led rättfärdig för orättfärdiga. Gud
upplyse eder alla härtill, och han, den allgode, välsigne mitt
förchafvande, då jag nu går att visa eder den väg, på hvil-
ken vi syndare skole vandra för att söka och finna nåd hos
Gud! Förbarmande Gud och Fader! till dig ställer jag i detta
vigtiga och ansvarsfulla kall min hön om nåd och kraft. Du
bar lofvat att sörja för lifvet af de frön, som sås i dina går-
dar; din andas välsignelse vake Öfver deras frukt, att något
förkrossadt hjerta, någon väckt själ under känslan af sina syn-
der måtte sucka: Jag kommer ihåg i dag mina synder (t Mos.
41: 9). Gud misskunda Dig öfver mig syndare. Ja Fader,
genom Jesum misskundsamme Fader! Var oss, arme syndare,
nådig! för oss från förförelserna i verlden ocblär oss att, så
länge nådens tid varar, söka nåd hos Dig!’* Redan häral är
klart, att förf. predikar ångern öfver synden oeli tron
på Jesum såsom den enda vägen till nåden. ”Måtte vi
alle”, säger förf., ”under känslan af vår syndaskuld gå till ho-
nom, som undfår syndare och bekänna: vi hafve syndat.
Men vi må icke blott erkänna; vi måste ock allvarligt ångra
våra synder, käuna sorg öfver vår fattigdom, vår nöd och
vårt elände.” — — ”Denna oro, detta bekymmer öfver be-
gångna synder må icke väckas af något annat än af den tau-
ken, att vi gjort Gud emot och vandrat hort ifrån hans bud-
ords vägar. Likasom det ångerfulla barnet gråter deröfver,
att det bedrÖfvat en huld fader, så sörjer också en kristen,
att han gjort Gud emot. Han suckar med David: mot Dig
•allena hafver jag syndat och illa gjort för dig (Ps.
5’l: 6). — Och så oundgänglig är en sådan syndabekännelse
och syndasorg, att derförutau nådens dörr i all evighet var-
der tillsluten.” — ”Är du i dina egna ögon något annat än en
syndare, hos Jesum finner du intet. Han är icke kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
