Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gicrna cj Llifvit i alla punkter sä noga följde. Waldemar var
en konung af utmärkt kraft, men tillika i allmänhet mindre
samvetsgrann ^ då det gällde uppfyllandet af ingångna förbin-
delser; och huru då vänta, alt han skulle finna sig hunden af
forpligtelser, som voro de mest obilliga och rältskränkandc af
alla? Adeln lär af honom blifvit tvingad att åtminstone nöd-
torftigt uppfylla sina pligter mot ett nödställdt fädernesland,
och återställde han derjemlc till en viss del kronans förstör-
da tillgångar genom återkallande eller inlösen af en mängd
till adeln bortgifna eller förpantade län och kronogods. Dessa
för ståndets privatinteresse mindre gynnande förhållanden voro
dock nästan blott öfvergående och utan någon varaktig följd.
Adeln, isynnerhet den i tfutland, fann sig nemligen föran-
låten att höja upprorsfanan till sina förnärmade vättigheters
försvar, och förmådde derigenom konungen att på riksdagen
i Kallundborg (12G0) lemna fullkomlig stadfästelse på alla de
friheter, den från gammalt hadc tillskansat sig. Det hör här-
vid likväl anmärkas, att genom samma öfverenskommelse äf-
ven de öfriga stånden hlcfvo tillförsäkrade om åtnjutande af
sina häfdvunna rättigheter, och att en hvar förpligtade sig
att efter förmåga bidraga till afvärjandc af all slags ofrid och
öfvervåld i landet; och således var det icke nu, såsom van-
ligtj endast fråga om de mäktigares ensidiga tillskansande af
nya förmåner.
Den af konungen utförda reduktionen af kronogods ocli
län blef föröfrigt lemnad oqvald, och dä med de svagare re-
geringar, som följde på Waldemars år 1575 inträffade död,
ett för adeln mera lofvande tidskifte inträd t; satte redan en
oligarki sig till motvärn emot den talrika aristokratiens ut-
sväfvande anspråk: det redan utbildade riksrådet, förvissadt
om sin egen åtkomst af kronogodsen, tillbakavisade nemligen
tid efter annan den öfriga adeln inom beböriga skrankor ge-
nom att öfverlemna åt konungarne rättighet att, utan återbe-
talning af pantsummorna, indraga de län, som en längre tid
varit borta från kronan. Sådana saker behandlades stundom
såsom ocker och efter andlig rätt, enligt hvilken innehafvarea
dömdes till återlemnande af panten, ”på det han icke, för det
han tagit obillig ränta, skulle komma att plågas i skärselden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
