Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva j men ock blott i den äldre tiden, emedan samma or-
saker, som beröfvat städernas invånare den ena af dessa rät-
tigheter , äfven fråntogo dem den andra. Den äldsta danska
stadslag är den äldre Slesvigska, som blef stiftad af bor-
garena, troligen 1201, och hvilken ligger till grund fur flere
städers lagar i hertigdömet, såsom Flensborgs och Ekern-
fördes; dernäst i ålder kommer den Köpenhamnska, utgifven
af Jakob Erlandsson, dåvarande biskop i Roeskilde; vi-
dare följa den Roeskildska, som åter är uppsatt af borgrarne
sjelfva, samt försedd med Erik Glippings år 1268 gifna be-
kräftelse, och den Ribe’ska, utfärdad af Erik Glipping året
derpå. Dessa Stadsretter tjenade till monster för de flesta
öfriga stadernas lagar. Allmänna stadsrätter utkommo tid
efter annan, nämligen under Erik Glipping, Margareta, Chri-
otopher af Bayern och konung Hans. Den lag, som tillskrif-
ves Erik Glipping, tros likväl vara yngre. Med detsamma dessa
allmänna stadgar utkonmio och blefvo gällande, måste bor-
garenas egen lagstiftningsrätt hafva upphört och öfvergått till
konungen. Denna förändring hadc naturligtvis ej heller för-
siggått på en gång. Konungarne hade börjat ingripa i lag-
stiftningsrätten genom att meddela den nödiga bekräftelsen,
blott under vissa vilkor; derefter omvände sig förhållandet på
det sättet, att konungarne stiftade lagarne, som af borger-
skapet kunde gillas eller afslås, och slutligen blef allt sam-
tycke från denna sida Öfverflödigt. Om städerna hade att be-
klaga sig Öfver konungarne för deras bemödande att göra in-
skränkningar i den fria författningen, kunde de dock ej be-
skylla dem för bristande omvårdnad i öfrigt. Tid efter annan
förlänades de med jordegendomar, andel i böterna, rättighet
att slå mynt o. s. ▼. och bjefvo gränsstaderna, hvilkas trohet
och tillgifvenhet var mest maktpåliggande, isynnerhet ihåg*
komna. Förbud mot idkande af handel på landsbygden hade
till städernas fördel redan blifvit utgifvet af Waldemar IV
och bekräftades af Erik af Pommern, hvilken sednare gick så
långt i sitt nit för borgareståndet, att han lät förbjuda handt-
verks bedrifvande annorstädes än i städerna. Dessa sjelfva
voro, såsom man lätt kan föreställa sig, mycket ifriga att
tillse, det inga obehöriga skalle komma att dela frakten af
Fkbt. VII, 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
