Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ntt fälla en rättvis dom; men äfven desses och fleres tankar
om sakeft knude råka till att icke blifva öfverensstämmande,
och i detta fall mäste man varay betänkt på ett annat medel
att ufforska den ensamt hos gqdarne förborgade sanningen.
Den utväg man härvid först tillgrep, var enviget, derpå de
öfriga ordalierna, och sedan dessa genom kyrkans bemödande
blcfvo förbjudna och aflagda, började i Danmark uppkomma
bruket afedgärdamän. Den anklagade fick uppgifva iS män ,
för oMkaf jsaker f-stundom äfven flere eller färre, som. borde
understödja honom med sin ed och sitt vittnesbörd, och om
ingen af desse föreslagne vägrade att gå eden, var han fri
från anklagelsen; men i motsatt fall, öfverbeviaad. Stundom
tilläts det äfven kärande parten att med ed och vittnen styr-
ka sin utsago.
Under Harald Hein, den äldste af Sven Estridssons sö-
ner, infördes i Jutland, Slesvig och Fycn ett nytt rättegångar
Sätt, som en tid blef beståndande jemte det gamla, och hvil«
ket tillät : den anklagade att i vissa saker, med förbigående
afo!<$e ; tolf; edsvurne; som plägade utses af häradets förestån-
dare, straxt välja tolf män, som med sin ed kunde förskaffa
honom frikännelse. Detta stadgande upphäfde den giltighet
såsom bevis, hvilken anklagarens ed, understödd af vittnen,
förut kade egt, och’gynnade alltför mycket den svarande par-
ten: på rättvisans och den kärandes bekostnad. Med dem in-
skränkning, söm den gamla folkfriheten började ,att lida un-
der Waldemarernas tid, infördes sedermera, omkring ett år-
hundrade härefter, inrättningen af åtta årligen genom, folket
valde domare, som äfven kallades Nævninger, oçhhvilkas ut-
låtanden behöfde vara gifna med blott vanlig pluralitet, för
att blifva gällande; och från samma tid finner man, att de af
konungen på lifctid utsedde domarena (Sandemændene) leda
sitt ursprong. Alla tre inrättningarna bestodo jemte hvar-
andra, och var åt hvar dera slaget af domare ett särskildt ger
bit tilldeladt. Hæræthsnævningerne, hvilka ända till ISSi
voro nnderkastade föreskriften om enbällighet i röster, meu.
sedan dömde med enkel pluralitet, användes blott vid de
mera sällan förekommande brotten: myntförfalskning,..mord-
brand och rån eller s$råtröfveri (deraf namnet Rans*nævninge),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
