Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wM sÿ liogt, all flfven ide sjelfegande deriblahd mäste, mot
sin väja, underkasta sig både dagsverksskyldighet ochheskaåi-
ning. Besynnerligt år, atl kyrkan barvid redan tidigt kunnat
gå lika liegt pam konungen; oek att den det gjort; är 4ilL-
rftekligt Mm! genom Maud andra den af en historieakrifvsre *)
tadyåfti iofififitcn, att i Odels kärad pi Seland år 1570
lniwilil>Aidsst »l?f sjelfegande bänder, men af dessa ingen, sons
ejmÿaMotgdm, atom andra afgifter, äfven dagsverken till
Itoaäfcildes siift. #
’’Hed denna ilnnedom om tillståndet oxider !4:de århun-
dradet ock om den gång, som Danmarks inre historia i aM-
mäéket tagit, kan man på förhand afgöra, i hvilken riktning
Hoveriet akalle .utbilda sig. Under 4$ule ock lifcde seklerna
Mef det alldeles obeståmdt, d. v. s. landbonden kunde, när
som helst och boni ofta som kelst, kallas från sitt eget åker-
krok, for att göra arbete på hufvudgårdeo ; kan kande på
detta sätt, om kan vore i besittning af något, som kan kade
rätt att kalla för sitt eget, af jordegaren ovilkorligen utår-
mas, och att fly undan träldemen var honom ej tillåtet; kant
Tar lifegen oek såsom sådan för alltid i sin herres våM. .Gjorde
han försök att lemna det hemman, honom var påtvingad!,
Lief han återkemtad och straffad, och lika litet egde han rätt
att, längre än jordegaren behagade, bebo ett bemman, som
han tilläfventyrs uppodlat ock förbättrat. Bevis derpå, att en
landhonde kunde, utan alla omständigheter och möt sin vilja,
lagligen tagas från den gård, kan bebodde, förekommer redaa
från Eriks af Pommern tid i en förordning af innebåil, ”att
om ödesjord bKr förpantad och pantinnehafvaren uppodlar den»
samma, kan han vid skeende inlösning göra anspråk på kost-
nadsersättning och taga med sig landbonden jemte säd
och b os kap”: sådana godtyckliga förflyttningar blefv o längre
fram allmfinna.
Huru det fornt så kraftfulla ocb för hvaije ingrepp i sina
iflttigheter så ömtåliga Danska bondeståndet kunnat komma i eti
*) Se C. F. Dahlmann: Geschieh te- von Dännemark, Band III.
Äfven på några andra ställen hafva vi tagit denne författare till råds,
hvilket, alldenstund det skett mot hvad i början af denna uppsats blif-
vit anmäld t, vi ansett om böra tHlkännagifva för läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
