Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [47] E. Tegnérs Samlade Skrifter. 1:a bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någonting kallt och prosaiskt ligger i följande:
”Och hvar målad engel ser
Lefvande från h vall vet ner. ;
En qvickhet, störande för det episka intei esset, ar föl-
jande i första sangens sista vers:
Gerda, vida mer fornuftig,
I sin löfsäng, sval och luftig,
Vaggas, slumrar natten lång,
Vaknar — först i nästa sång.
Andra sangen börjar med ett slags lyrik, en invokation
till sångmön, eller snarare en något prosaisk redovisning för
låsaren, om livad som förefallit mellan första och andra sån-
gen. Vi vilje anföra detta stycke i sin helhet:
”Länge re’n du sofvit, Gerda!
Nu är tid att vakna opp:
Månget minne, månget hopp,
Ämnen, sången mindre värda,
Mig förstrött, men på min dörr
Ofta Gerdas minne klappat,
Fast min fantasi liar tappat
Bilder, som den fyllde förr,
Och der vuxit ogräs öfver
Mången diktens hlomstergång.
Lifvets oro sångmön söfver:
Vakna likväl än en gång,
Upp, min själ, till Gerdas sång!”
Nu börjar poemet fa ett allt mera slympadt niseende,
spridda verser här och der mellanflätas af skaldens prosa-
utkast till hlifvande poetisk utförelse. Sådant är ingalunda
angenämt för läsaren. Ett skönt hus betraktar man ej så
gerna under pågående arbete, som sedan det är färdigt och
ställningarna borttagna. En riklig tanke har infört braket,
att en bildstod visas för allmänheten för första gången ge-
nom aftäckning i en blink. 1 andra sångens fragtnent ser
man ej sångaren vid sin lyra, utan poeten vid sitt arbets»
kurd, tagande i tu med de tekniska svårigheterna. För en
nior skald, såsom Tegnér, kan sådant göra detsamma, men i
allmänhet är det icke fördelaktigt, att läsaren får, genom
delgifoing af allehanda fragmenter, i hemlighet stå bakom skal-
dens stol och öfver hans axel märka, huru den apollinariska
födslovåndan tecknar sig på papperet.
Måtte ingen, af hvad vi anfört, göra den oriktiga slutsat-
sen, att vi af fåfönglig klanderlystnad sökt anledning till na
gjorda anmärkningar. Tegnérs sångmö kan ej ega många var-
mare beundrare, ej heller förläggaren många vänner, som lif-
ligere önska en riklig afsfittning af upplagan, ån ref. Dess-
sitom är det ej blott för det nyas oeh obekantas skall —
Fest. VIL Mb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
