Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [48] Nya Svenska Parnassen: 1. Lindeberg, A. Junker Carl. Hist. Roman; 2. Mellin, G. H. Den unga Grefvinnan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förra och mineralvatten i de seduarc? Med ett ord, hafva
de ej insett, att fordran af vär tids roman är, att den skall
vara ett amfibium, som lika lätt rörer sig i ändlighetens trän*
ga och smutsiga gränder, som pä idéernas fria och etheriska
höjder? — Nej! de hafva icke vetat, icke märkt, icke insett
något af allt delta. Herr M. hade då ej skrifvit en novell om
den unga Grcfvinnan, utan troligtvis nägon genremålning om
Orthopediska Institutet eller Nya Handtvcrks-stadgan och Herr
L. hade säkert aldrig mödat sig med sin strängt historiska
roman om Junker Carl, utan i stället författat några måttligt
historiska tidsbilder om ett f. d. konungahus eller en romaunt
om Hedda Thorman. Ty sådana arbeten skänka ej blott pu-
bliken, utan förnämligast förfaltarne sjelfve, ett verkligt
mi teresse. Detta hafva Herrar M. och L. ej eftersträfvat.
Åtminstone tyckes deras bemödande, lika ädelt, som ovanligt,
hafva gått ut på att åter kring romanen lillknyta den skönhets-
gördel, som, ehuru kring ingen konslgestalt så löst bunden
och så litet åtsittande, som kring denna, likväl, genom en rå
och lättsinning behandling, hlifvit afsliten. Lönen bar icke
heller utcblifvit. Deras båda arbeten hafva härigenom und-
gått åtminstone ett fel, som i allmänhet vidlåder vår tids
roman, nemligen: den för densamma i sjclfva planen
gifna nödvändigheten, att, oaktadt all möjlig partiell
förträillighet, icke kunna annat än, såsom konstverk
betraktad, vara misslyckad.
Huruvida nu den unga Grcfvinnan och Junker Carl också
är o, hvad de kunna vara, är en ny fråga, som vi skola
söka att besvara i det följande.
Hr M. har författat noveller af tvenne slag: historiska
och fria.
.Till det förra slaget höra hans romantiserade berättel*
ser ur svenska historien, utgörande en särdeles vacker början
till en svensk novell-krönika, tyvärr, för tidigt af bruten. Ty
för den historiska novellen egde Hr M. just det, som isyn*
nerhet fordras, för att i densamma lyckas, nemligen en o-
vanlig förmåga att berätta väl, en säker uppfattning af den
generella, för en hel tid gemensamma och egna, karaktären
samt talang att gruppera ; ocb hans episka snada, här sam-
manhållen af det en gång gifna ämnet, föll aldrig ned till det
innehållslösa, ehurn städade, ”hin und-her-reden”, som» nog
ofta påträfias i hans fria noveller.
Dessa, det sednare slaget, stå i alla afseenden efter de
förra. Här blifva Hr H:s nämnda företräden blott förtjenster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
