Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Strödda anmärkningar rörande svenska kyrkoreformationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
skränkningar. VWarsewitz återvände snart, sedan han hugsva-
Jat drottningen och andra papister, och ”förberedt några bland
bofmännen till bättre tänkesätt” "). Två år sednare, 1576, hit-
kom den beryktade norrmannen Laurentius Nicolai (Kloster-
lasse) enligt jesuiternes egna annaler, under det ban dolde
alt han var jesuit, hitsänd för att hugsvala drottningen och
”försigtigt bemöda sig att öppna dörren för katholska tron.”
Af hördinalen Hosius fick han den föreskrift, att han borde i
början gifva lutberanerna rätt i allting, och sedan inplanta
lärornas rätta betydelse, och visa att i påfvedömet ingenting
annat var lärdt. Hosius ålägger ock vid denna tid drottningens
hofpredikant Herbst, att af konungen” utverka en kyrka åt de
påfviska: när många förstar tilläto lutheranerna bafva kyrkor
i sina länder, hvarföre skulle "konung Johan då icke tillåta,
”att de kristne hade sina kyrkor i Sverige?”
Verket skulle fullbordas genom jesuiten. Possevin, som i
slulet af år 1377 ankom till Stockholm, der han uppträdde
såsom sändebud ifrån kejserliga hofvet. "På våren 1578 trod-
de sig Possevin hafva fullbordat konungens omvändelse, då
denne betygat vördnad och kärlek för romerska kyrkan, och
en gång med honom firat messoffret. Men ifrån konung Jo-
hans ståndpunkt var -visserligen bäri hvarken ett affall eller en
öfvergång.
= Så snart legaten trodde sig hafva vunnit detta mål, skyn-
dade han tillbaka till Rom, för att öfverlägga hvad vidare
vore att göra. Possevin var snar att hoppas, och lifvades
ännu mera dertill; oaktadt sin verldserfarenhet, genom: obe-
kantskap med förhållandena. Han förstod icke möjligheten af
en tro, som närmade sig den romerska utan att vara påfvisk.
Och då han i landet hörde, äfven af prester, gynnsamma yt-
traonden för en förening med Rom, förstod han ännu mindre
den gamla, men visserligen icke lofvärda Svanska artigheten,
som hellre förnekar egen öfvertygelse, än motsäger vid första
vänliga mötet en främlings. : :
Johan II tänkte verkligen på en förening med Rom, men
| hade dock uppställt tolf punkter, hvilka först af påfven borde
5) Saccmwini Historize societ. Jes Pp. IV L. IL p. AE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
