Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [13] Nya Svenska Parnassen. Bibliothek för Svensk Romanlitteratur. Herrarne på Ekolsund, af Förf. till Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
och omkastningar i: de handlande personernas känslor, pas=
sioner, syften kan ega rum, dels att: ett allmännare menskligt
interesse, hvars väckelse och tillfredsställelse är romanens
egentliga syfte; härstädes ej rätt kommer i fråga. "Allt detta
har haft till följd, att man, tvärt emot hvad fallet är med
vår författares tilläfventyrs samtliga öfriga romaner, finner’
denna nog lång. Amnet är förträffligt för en novell, men
allt för enskildt och begränsadt,; för att genom så många
häften rätt lifligt underhålla läsarens deltagande. Detaljerne
må i en roman vara aldrig så goda, så förslå de icke i och
för sig att göra romanen god. Den verkliga romanläsaren
låter detaljerne låna sitt hufvudsakliga interesse från berättel-
sens hufvudtanke, den de aldrig. förlora ur sigte, och under
hvilken de: underordna allt öfrigt. Har nu denna hufvudtanke
ej tillräcklig betydelse och vigt, så förlora för honom detal-
Jerne: betydligt i värde. |
; Hvad slutligen dessa detaljer vidkommer, innefatta åtskil-
liga af dem utvecklingen af tillställningar och tilldragelser,
som genom sin art icke kunna, åtminstone ej länge, under-
hålla läsarens deltagande. Andra äro förträffliga, och man
igenkänner i dem: författarens finger.
Flera karaktärsteckningar äro märkliga. Kung Fredrik är
denne fryntlige, godmodige enskilde man, som vill i all tref-
nad och beskedligbet göra sig glada dagar på thronen, vil-
jande ”sig sjelf väl och ingen illa.” - Bröderne Thott, kanske
med undantag af Clas, äro äkta typer af detta lata slag af
menniskor, med brist på kraft och vilja i högre mening, hvil-
ka: syfta att på bördsrätt, slägtförhållanden och relationer byg-
ga sin existens och sin fortkomst. Fänrik von Drachenmiich
är en sannskyldig spegelbild af en vasall från medeltiden, man
kunde kalla honom den siste vasallen: okunnig och i denna
okunnighet ogement sjelfbelåten, om ej just till följe af o-
-kunnigheten, samt af-fördomen till fördomar uppfostrad, men
trobjertad och tapper, om också hans mod, till följe af råhet
och slöhet, har ungefär samma moraliska skattbarhet som björ-
nens och vargens. Flera ändra personers karaktärsteckningar
förtjena ock uppmärksamhet, äfvensom och ej minst tecknin-
gen af tidens och dåvarande hofvets seder. a
Denna roman har mycket, som gör den läsvärd; men vi
lro ej, att någon sätter den i jemnbredd med sådana arbeten
af författaren, som romanerna Gabriele Mimanzo, Amalia Hil-
ner m. fl. - Snillena, isynnerhet de vittra, hafva inom sig
sjelfva en farlig frestare och förledare i den instinktartade
vissheten att allt, som flyter ur deras penna, måste blifva
mera eller mindre interessant och läsvärdt. De misstaga sig ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
