Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - M. S. Schiller, Litterär-biografisk skizz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
vet också, alt dylika stötestenar ej saknas i detta Sckhillers
dramatiska förstlings-arbete; och dessa utgöras ej blott af nog
svåra gravamina mot sedligbetskänslans fordringar, utan äfven
af uttryck och situationer, som. rent af stöta det ästhetiska
skönhetssinnet, ja! sjelfva menskligbetskänslan, om jag så får
säga. Dessa brister uppvägas dock å andra sidan af det kraf-
tiga språket och de kraftiga tankarne, hvilka bär, såsom all-
tid hos Schiller, äro uttryck af en glödande frihetskänsla, af
en varm nitälskan för menniskans obundna verksambet, så inom
förståndets som det yttre lifvets gebit. ”Die Riäuber” är en
skapelse af den ännu råa ungdomskraften, som funnit sig
stängd och intvingad inom olideliga skranker, — den vill ut,
vill rasa, och den rusar ock ohämmadt fram, med fara att
förstöra allt, äfven sig sjelf. — Samma glödande frihetskänsla
andas ock i Schillers andra tragedi, Fiesco. Stormen är väl
här något lugnad, dock ej tillräckligt. för att låta författaren
helt och hållet undvika de skär, mot hvilka han förut stött.
Men frihetskänslan bar bär fått en mera koncentrerad, mera
bestämd riktning till det politiska. Intet af Scbillers stycken
har en så afgjord republikansk lyftning som ”Fiesco oder:
Die Ferschwörung zu Genua.” Då styeket år 1784 för för-
sta gången gafs i Mannbeim, såg man vid de på gatbörnen
uppfästade theateraffiseherna långa papperslappar, hvilka inne-
höllo en ”Erinner ung an das Publikum” af författaren, som
mot slutet af denna adress till allmänheten, angående styc-
kets moral, säger: ”Ow hvar och en af oss bär lärer alt för
fäderneslandets bästa kasta bort den krona, ban sjelf är i
stånd att vinna, så är Fieskos moral lifvets första lära.” Hvil-
ka gyllene ord för alla tider, och synnerligast för vår frihels-
kämpande tid!
Rabale und: Liebe äv, i afseende på dramatisk karaktäri-
stik, måhända det mästerligaste af Sehillers mästerverk. Hur
klart är ej känslan i sina båda motsatta stadier skildrad, i den
passionerade , men dock betänksamt handlande Ferdinand å ena
sidan, och å den andra i hans: älskarinna, den lugnt, men in-
nerligt älskande Lonise, som underkastar sig allt för sin kär-—
leks skull, en typ af den idealiska qvinnan, som älskar och
lider. Men att den med hjerta och. förstånd reflekterande S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
