Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
en utdelning af jord till menigheten. Åkerlagsförslagets för-
fäktare hade redan under samma konsulat fattat godt hopp;
och tribunerne, som förr uppträdt såsom ifrare för åkerlags-
förslaget emot konsulerne, trodde sig nu, med biträde af
åtminstone den ene af dem, vinna framgång och, då kon-
suln visade sig vidblifva sin mening, åtogo de: sig lagförsla-
gets genomförande. Men adeln kände ingen böjelse för kon-
sulns förslag. Den klagade; att han umgicks med tribuni-
ciska upptåg och sökte folkgunst genom att bortskänka an-
dras egendom. Säkert hade en häftig strid utbrustit, om ej
den andre konsuln, Fabius, hade uppträdt med ett förslag,
som gick medelvägen: att till fattige Romare utdela det af
Volskerne eröfrade landet. Förslaget antogs af både adel och
menighet , och endrägten återställdes ee ES
Derefter ’synes Fömörska menigheten någon tid bortåt mera
hafva tänkt på förvärfvande af statsborgerliga rättigheter inför
lagen, och delaktighet i statsembeten, än särskildt på åker-
lagsförslag och utdelning af allmänna jorden.” Likväl sökte
folktribunen Poetilius (514), som till följe af sina, under
förra tribunatet, afgifna löften blef till tribun återvald, att
ånyo ”gifva anledning till oroligheter”, såsom Livius säger, det
vill säga, att åter biilgk åkerlagsförslag å å bäne. Men han
bjöd till förgäfves: han kunde ej förmå konsulerne att i se-
naten föredraga om jords utdelande till menigheten. "Som nu
grannfolken bhöllo sig stilla, gäckade man tribunens hot, då
ban förklarade, att han ämnade lägga hinder i vägen för ut-
skrifning.
Till hvilken grad Nikväl frågan om förbättrandet af fol-
kets ställning var angelägen, visar en straxt efter inträffad
händelse, som, utan att stå i sammanhang med frågan om
åkerlagen , dock uppenbarar behofvet deraf. En svår hungers-
nöd inträdde. Man uppgifver orsaken dertill hafva varit an-
+) Livius anmärker, i en icke alldeles opartisk mening, såsom det
synes, att, när jord erböds, folket icke var synnerligt angeläget att
begagna sig af anbudet. Men detta var ej så underligt, ty, såsom Li-
vius sjelf tillupger, de ville hellre hafva jord i Rom. Skiljde derifrån,
förlorade de, i en stat, der representationen var okänd, tillfälle till
utöfvande af sin politiska rättighet vid omröstningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
