Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [38] Jean Pierre, Kjöd och Aand eller de to Veie. En Sjælehistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
blott de blifva rikt" gifta, och tro, att godsegarne endast äro
skapad. för att göda sig sjelfva och plåga bönder. |
-Grunddraget i Roberts karaktär är. en hjertlös egoism,
och: "det är denna, som förmår honom att, sedan han sölat
sig i laster, vid sig fjettra den rena Astrid, emedan han i
henne trott sig finna ”en ypperlig Grendse för Mulighederne.”
(II: 176). Han erkänner derigenom äktenskapet såsom en
makt, under det han förut bhånat det såsom en nullitet;’ men
har dock ej förmåga att inse dess sanna betydelse, och att
dertill fordras själssympati, hvadan han ock redan på sin
brölloppsdag får en aning om, att det fattas en hörnsten i
hans lyckas byggnad (II: 4187), och ”at det dog kun var un-
der visse Betingelser, at en Hone var en ypperlig Skranke
for -Mulighederne.” (I: 482).
Edvards väsende är likaledes söndersplittradt af en olycks
lig kärlek, som förvrider sig till falsk entusiasm för konsten;
den han sätter i konflikt med. sedligheten,’ och derigenom gör
bizarr. Ty hans ideal, ”den fria qvinnan”, är en karrikatur
i konsten; som i lifvet. Och de vidunderliga gestalter, som
på hans. mästerstycke (det första som egentligen var ”beaan-
det af det Evige” [I: 501) hyllande dansa kring denna ”Ideens
drottning”, sväfva icke i mildt symmetriska rörelser, fram-
kallade af det Skönas skaparord, utan tumla sig i vildt ra-
seri, - såsom :stungna af. disharmoniens tarantel. .— Vid be-
gåendet af. Roberts mord, hämnas han lika mycket sin egen
förstörda :sällhet,.: som: han är en straffande rättvisas verktyg
mot den: fege qvinnoskändaren, just då denne står i- grepp
att sammansmida planerna för en ny låghet.
Äfven bipersonerna’ äro skildrade med en sanning, som
ej förnekar förf:s sällsynta förmåga att skarpt teckna indivi-
dualiteter, de må tillhöra hvilken samhällsställning och bild-
ningsgrad som helst. - Vi påminna blott om Agnese,: Kisten
Marie och hennes kamrater samt Astrids gamla amma och VWein-
lichs förtrogna, prestenkan i Springerup. Att närmare fram-
hålla dessa äfvensom särskildt beröra de många: sannt poe-
tiska” situationer, på hvilka detta arbete är så" rikt, skulle
föra oss alltför vidt. Vi hänvisa derföre, till hvad förut blif-
vit yttradt bärutinnan, och sluta med en önskan, att denna
”Sjelehistorie”, som otvifvelaktigt är att räkna bland de ut-
märktaste alster, nyare romanlitteråturen har att framvisa, ej
måtte blifva sista frukten af den snillrike författarens verk-
samhet på detta fält”). S. 6.
SR Värdet af denna Dikt, af hvilken ett exemplar blifvit från Grann-
riket till Redaktionen benöget öfversändt, och den under pseudonymi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
