Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Tham, W. Några ord om K. Carl XI:s förmyndare ooch deras samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si4
nistrars oaflåtliga slräfvanden; och medlen att vinna detta
mål voro våld och list, ränkor och mutor. Rällvisan hade
sällan någon stämma; folkeus rätt Var ingen. Ej ens en De
Wilts, knappt en Temples politik var fri från egennytta, och
dessa statsmän voro dock, snart sagdt, de enda på sin tid, för
bvilka något var heligt. Englands konung och de flesta af
hans ministrar voro de yttersta mönstren för tidens låghet,
Frankrikes för dess maktlystnad, likasom Nederländernas och
Brandenburgs styrelser för deras slughet och fintlighet att äf-
ven med små medel uthålla täflan med de största.
Carl X var ock sin tids barn, och om ej ett bland de
bästa, dock bland de mest öfverlägsna i både godt och ondt,
kanske Europas störste man för de fem år, under hvilka ban
ledde sitt rikes angelägenbeter, om man tager dettas ställ-
ning och krafter i betraktande. Det var en lysande ställning,
som Sverige vunnit genom nästan ett halft århundrades krig,
genom sina konungars fortsatta sträfvanden för väldet öfver
Östersjön: den medförde principatet öfver Norden, och en
vigtig stämma i mellersta Europas angelägenheter. Men mot
glansen svarade ej rätt den inre styrkan. Ett fattigt, föga
befolkadt land, med nyss vaknad industri, med inre förhål-
landen knappt ordnade efter inhemska strider, skulle vara
väldets medelpunkt; de eröfrade länderna erbjödo, på vid-
sträckta gränsor, många anfallspunkter åt många omgifvande
fiender; ömtåligast voro just de närmaste gränsorna, mot Dan-
mark, särdeles innan Skåne blef svenskt, men äfven seder-
mera, så länge Norge var danskt. "Och Danmark, underläg-
set i sig sjelf alltsedan freden i Brömsebro, hade stöd i de
makter, hvilkas interesse fordrade och fordrar, att ej hela
sundet skall vara i en herrskares händer. Gränsen mot Ryss-
lands ännu ej eiviliserade folk var, om ock mindre ömtålig
för dess aflägsenhet, så mycket mera osäker, och mycket var
der att förlora, föga att vinna. Dynastiska interessen tillade
en ny fara, från Polen: De tyska provinsernas gränser slut-
ligen hade afundsmän i alla tyska grannstater, framför allt i
det uppåtsträfvande Brandenburg. :
Carls snilleblick såg alla dessa faror, och ville begagna
+den nyförvärfvade fötgtska styrkan till att aflägsna dem, kan-
RR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
