Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [46] Den Christliga Andaktsvännen, Periodisk Skrift, i bestämd nummerföljd, men i fria häften. Häft. 1 och 2. Högmässopredikningar, af Carl Oscar Roos; [47] Predikan för fångar, af densamme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
alt vi böre göra räkenskap: inför oss sjelfva. Frågan om
hvad vi böre göra hör således till den paränetiska. tillämp-
ningen, men ingår ej såsom hefvudmoment i sjelfva samban-
det mellan de tvenne redogörelserna. — Predikan ansluter sig
berömligen, till. texten, utan alt inlåta sig specielt i lösningen
af dess "egendomliga svårigheter.
Je 4. Predikan på Elfte Söndagen efter Trinitatis. Denna
predikan. tyckes vara med synnerlig omsorg utarbetad och för-
tjenar äfven octt varmt bifall; likasom den utan tvifvel skall
åt många bringa ett högst välkommet ljus i salighetsordnin-
gens hufvudpunkter. Dess betydelsefulla betraktelseämne är:
”Egenrättfärdigbeten såsom ett väsendtligt hinder för Guds Nå-
des verk på ST hjerta.” Att epenrättfärdigheten så
är, ådagalägges genom en grundlig utveekling af följande huf-
vudsattser: ”Egenrättfärdigheten utesluter syndaerkänsla och
syadasorg, och är derigenom 1:0) ett hinder för den före-
kommande nåden.” — ”Egenrättfärdigheten utesluter längtar:
efter Christi rättfärdighet, och är derigenom 2:0) ett hinder
för den rättfärdiggörande nåden.” — ”Egenrättfärdigheten ser
mera på det, som blifver uträttadt, än på det, som vidare
bör uträttas, och är derigenom 3:0) ett binder: för den bhel-
gande nåden.” Nekas må ej att den sista satsen är obestämd
nog för att lemna rum för misstydning. Men denna förebyg-
ges tillräckligt genom den utveckling, satsen erbåller i utfö-
randet, och må sålunda Sj strängt tadlas.
—M-5. Predikan på Allhelgonadag. Det generella om-
döme, vi fällde om nästföregående predikan, gäller äfven denna.
Dess Betraktelseämne är: ”Salighetens löfte, åt många” fåfängt
gifvet, af många fåfängt emottaget.” T:a Delen: ”Salighetens’
löfte är fåfängt gifvet åt alla: dem, som förakta Guds nåd i
Christo Jesu: 2:a: Delen: ”Men saligbetens löfte är ock af
många fåfängt emottaget, nemligen af dem, som försumma att
tillegna sig Guds barnas kännetecken.” "En klar och lefvande
uppfattning af sambandet mellan: det kristeliga troslifvets huf-
vudmomenter utmärker denna predikan liksom den föregående;
och skall genom Guds nåd göra den fruktbärande för månget
allvarligt sökande sinne:
MG. Predikan på Första stora Bönedagen (1847); Hög->
messotext: Hezek. 18: 52. Betraktelseämne: ”En förmaning,
till omvändelse, grundad på Guds kärleksfulla vilja, att men-
niskan måtte blifva frälsad från döden till lifvet.” Är det
”förmaningen” eller ”omvändelsen”, som här framställes såsom
”grundad på Guds kärleksfulla gilja” ete.? Otvifvelaktigt för–
maningen — skall den svara, som: endast afser ordalydelsen: i:
ofvanskrifne: tliema.: Dock åstadkommer första uwnderafdelnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
