Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [48] Originalbibliothek i den sköna litteraturen af utmärkte författare och författarinnor inom fäderneslandet. Altartaflan. Genre-målning af Onkel Adam - [49] Ödmann, S. Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
vi önska blott att aldrig behöfva se något dylikt hos en svensk
författare, aldraminst hos en, som lik Onkel Adam är så väl
förtjent af publikens aktning och deltagande.
[49] Dikter af Samuel Odmann. Upsala, 1848, P. Han-
selli. 160 sidd. 8:o. (Pris: 4 rdr bko.) :
Detta lilla bäfte af lyriska dikter innehåller åtskilliga
längre och kortare stycken. Till de längre höra; ”Till den
eviga skönheten”, ”Säng till Sverige”, ”Den sista blomman”,
”Vitalis? afsked till Laura”, ”Sommarmorgonen” och ”Mötet?
De öfriga äro i allmänhet helt korta, såsom ock flera till antalet.
Men innan vi yttre några ord såsom omdöme öfver denne
unge skald, hvilkens. bekantskap vi nu göra för första gången,
vilje vi i förväg säga följande. «ooo ca ;
Olika recensenter tyckas på ett ganska olika sätt uppfatta
sina recensentpligter. Några synas ej åsyfta annat än puffar,
andra bryta stafven öfver allt, hvad de bedömas ty, såsom
de finna, är allt menskligt mer eller mindre ofullkomligt.
Somliga utöfva en från alla vidare försök afskväckande slräng-
het, andra se genom fingrarne med allt och utflöda i be-
röm öfver det blott och bart felfria, hvilket förfarande måste
i sin mån hos den bedömde alstra sjelfkärlek och vårdslöshet.
Gående en medelväg mellan dessa ingalunda rättsinniga
ytterligheter, må väl recensenten alltid säga sanningen, samt
uttala den: fullkomligt otvetydigt. - Men sanningen kan uttalas
- på många sält, hvilket, om man vill det eller icke, om man
är deraf medveten eller icke, beror af den innersta afsigten, ä
hvilken sanningen uttalas. Den afsigt, som här kan komma i
fråga, bör i första rummet vara att genom kritik gagna litte- ’
raluren , samt i det andra författaren, så vidt det med rättvisan
och hufvudafsigten befinnes förenligt. Författaren bör då så
behandlas, att det förtjenstfulla äfven som det klandervärda
framhålles, men på ett sätt, som ledande uppmuntrar till fort-
satt författareskap, om nämligen skäl till uppmuntran före-
finnes. Att hålla en mogen eller lofvande författare vid godt
lynne; är derföre en recensents pligt, så vidt han ledes af
sannt interesse för saken: sådant är, att så säga, välviljans
klokhet. - Måtte vi nu sjelfva befinnas iakttaga detta. S
Dessa lyriska sånger må, strängt taget; åltnöja sig med
det blygsammare namnet af förstlingar, men de äro såsom så-
dana läsvärda. Fvad som isynnerhet vittnar, att vi här
bafva en ung författare för oss, är att han ännu ej lyckats
hegvänsa och afrunda sitt ämne; i afseende på idéens utveck-
ling: och bearbetning i fantasien, samt framställningens anlägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
