Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [50] Originalbibliothek i den sköna litteraturen af utmärkte författare och författarinnor inom fäderneslandet. Banditen, Roman af Aug. Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
fog kunna yrka sin rätt tillnamnet, nämligen löjtnanten ; som
blef hängd för förfalskningsbrott, och den sköna sigenarqvin-
nan, som, för att hämnas denne sin älskares skymfliga död,
blef den hemliga anstifterskan af en kedja blodiga förföljelser,
samt ändtligen hennes stamförvandt sigenaren, som af svart-
sjuka och för att förvärfva denna qvinnas bjerta, hvilken för-
trollat honom, af henne låter begagna sig såsom ett bämn-
dens redskap och slutligen blifver mördare.
I plananläggningen träffar man, om icke just nyhet, åt-
minstone sanning: de handlandes motiver äro utan tvifvel rik-
tiga. I utförandet och detaljerna -deremot ertappar man un-
derstundom någon skefhet eller öfverdrift. Dialogerna hafva
raskhet och lif och underhålla läsaren, som dock kan tycka,
att åtskilligt i tankar, ton och uttryck kunnat bortskrädas,
utan att sann frihet och natur i framställning derigenom in-
skränkts. 5 z : |
Det försoningens moment, som är nödigt i hvarje ro-
man, helst der särdeles häftiga lidelser, stridiga syften och
grofva brott förekomma, isynnerhet i en sådan roman som
denna, hvilken utgör ett slags brottmålshistoria, ett verkligt
bofstycke, förekommer också här och på ett ganska lyckadt
sätt. Man erinre sig nämligen, att mellan dottren till den
hängde sedelförfalskaren och den sköna sigenerskan och sonen
till den polisgevaldiger, som genom sin vaksamhet bragt flic-
kans föräldrar i olycka, uppkommer en kärleksbandel, som
slutar med ett fullkomligt lyckligt äktenskap. Denna idé är
utan tvifvel god. såsom innebärande en protest mot den hä-
diska föreställningen, att försynen låter barnen drabbas af
en förbannelse, som öfverbänger dem till följe af föräldrarnes
brott.
Ett rätt komiskt parti är karaktäristiken öfver källar-
mästaren och hans näsa. Denna teckning har både raskhet
och sanning; källarmästarens figur är något bizarr, men ej e-
gentligt öfverdrifven; han är endast en primus inter pares.
Herr Blanche är i denna roman, såsom öfverallt, sig lik
såsom författare. I bans teckningar är mer af raskhet och
Kf, än af behag och fin takt, mer af sinnlig friskhbet än af
andligt lif, mer af kraft än af innerlighet, mera af passion än
af känsla. Hans pensel föredrager färgernas styrka och prakt
framför den konstrikare nyanseringen. Intrycket af hans
arbeten svarar ock mot dessa egenskaper som antyda en
författare, hvilken stödjer sig mera på naturgåfvor, fan-
tasi och uppfinning, till hvilka man med skäl kan lägga en
förvärfvad talang, än på ett djupare studium af verlden och
menniskohjertat. Derföre sysselsätter han mera läsarens in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
