Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [51] Thomée, G. Klassiska Mythologien eller Grekernes och Romarnes Gudasagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d45
om himmelens, jordens, vattnets och underverldens lägre guda-
makter. I den tredje förekomma de äldsta Heroerna, Argo-
nauter-sagan , thebanska sagan och trojanska kriget.
För att upplysa om författarens afsigt med detta arbete,
är det lämpligt att ur ”inledningen” citera följande ord: ”Att
här sammanfatta alla folkslags kända mythiska sagor, vore
lika ändamålslöst som omöjligt. Derföre inskränka vi oss till
"dem, som äro af största vigt och allmännast kända, d. v. s.
till den klassiska Mythologien, celler Grekernes och Ro-
marnes. gudalära. - Den nordiska Mythbologien, innefattad
i Eddorna, är våra fäders religion, och till denna skola vi
måhända en annan gång återkomma.”
Innan vetenskaperna hade hunnit blifva så mårga och så
omfattande till innehållet, var polybistoriken ännu möjlig och
mången lärd mans ära. Men småningom blef denna polyhi-
storik : mer och mer omöjlig och är nu, strängt taget, elt
eharlataneri. Man har länge insett behofvet och nödvändig-
heten: af ämnenas och arbetskrafternas fördelning, så framt
vetenskaperna skola hafva gagn af de lärdas bemödanden.
Deraf har blifvit en följd, att hvar och en, som mera ledes
af vettgirighet än af nygirighet, väljer ett särskildt ämne;
derpå han använder sina bästa krafter; och mer eller mindre
åsidosätter öfriga kunskapsgrenar. Men man bar slutligen i
detta afseende, såsom merendels i hvarje annat, gått från den
ena ytterligbeten till den andra, så att nu mera specialstudier
börja drifvas med ensidighet; hvilken omständighet väl vore värd
sitt särskilda kapitel, om tid och utrymme det medgåfve.
Emellertid erkänna alla, som ej äro alltför öfverdrifna
anhängare af specialstudiet, att ett sådant icke kan tänkas
rätt grundligt, utan att de bivetenskaper, som tillhöra det
enskilda ämnet, tagas i beräkning. Så medgifver man, alt
kunskapen om den klassiska fornåldern alldeles icke kan in-
skränkas till en blott på ordbok och grammatika grundad ex-
plikation, och ännu mindre till ett ensidigt betraktande af språk-
idiomerna. Om man också vidgår, att klassiska filologien i sin
högsta: och mest omfattande bemärkelse är så vidsträckt, att
äfven inom. den en fördelning af arbetsfältet vetenskapsmännen
emellan är nödvändig, så erkänner man dock, att samma filo-
logi, såsom undervisningsämne för en mera vetenskaplig upp-
fostran:, måste tänkas äfven såsom litteratur, och såsom så-
dan behandlas i våra lärdomsskolor.
Men beklagligtvis behandlas den i allmänhet alldeles icke
så vid dessa läroverk, I fråga om de klassiska auktorerne vet
man ännu icke af mycket annat än explikation och grammatik
eadast högst otillräckligt meddelas de bikunskaper, som förmå v;
Frey, IX. 0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
