Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftfJFni helf’ uA Stilet eu frnktlös ßreiiti. dft Im ’bfrôndâ
Ibnsîersltns återkomst erinrade bonom derom, och ban og.
nåde några ledfga stander att Or undangömda samlingar
framdraga dessa blad.*9 Det år således’ ej egentliga folksånger
fvf Éeiia härmed sådaOa, som ntgått från sjelftn folket), som
detta arbete innehåller, Ohm herr A. bar sjelf med kraftfoM
och van band tøfoiFl fblksharpans strängar, och derar fro»
lockat toner,^wWlklrga, så skära, rena øcb friska, att do
ittna ’ltérkbng i folkets bjerta och således
en gånfr/frålbA^ odatt nog, öfvergå tftl verkliga folksånger
och med ”Liten Karin” och andra äldre .syskon teftra på
folkets läppar. Om det för någon af våra skalder akotlo
lyckas att sftrifva sånger i folkvisans anda oeb ton, så var
det i första rammet för den sångare, som så djupt oob
innerligt inträngt I folkvisans inre väsende, så troget uppfattat
densamma; obh af den, som skrifVit en så herrllg romans i åkta
fblktoo som ”Djupt i bafvet, på demantehällen”, kooda siat
äfven baffva att hoppas andra b ka vköna sånger i folkvisané
ton. ’Mot slntet af sitt förord yttrar författare«: *’På det
ätt dessa sånger må så mycket lätfafe igenkånnas, ha oftast
en eller dera verser frånf den gamla Ursprungliga visan bHfvit
bibehållna, och för den granskande fomforskarent* skull Indra
de lånta orden ur den bearbetade folkvisan bilfrit utmärkta
roéd lutande* stilar. Att icke ålllid förstå versen är
underlagd ’musiken’ har skett derföre, att når,’ såsom ofta händer;
icke mer än en vers af folkvisan sjonges, den, som bist
åter-gifver mdlodien, synes vara tjèriîigafct der till. Förf. ber
granskaren ieke döma efter läaning, utan efter’ sång; melodierna
må ’blifVa ordens försoning.” ’ Härvid Vill referenten tillägga
att, ehuru dessa rfånger äfven såsom poemer aro I allmänhet
aå fullåttdadé, att de äfven blott lästa måste vicka’
upp-märksamhet och fängäla, de doek, såsom alla verkliga *
folksånger, böra sjnngas; ty,1 såsom fort längre fram i’boken
uttrycker sig, en folkvisa ntan melodi är såsom en blomma
utan lukt och färg. Så tänkte äfven GtRhe: iVirr nicht leien!
ithmer singen! Und ein jedes Blatt ist dein. Den tanken att
i folkvisans anda skrifva nya oHd till Ofta undersköna
melo*-dier, men som varit åtföljda af ofta högst nsla texter,
för-tjenade allt loford, helst då problemet blifvit så löst som af
herr A. i denna samling. Så skref äfven Atterbom sin ofoma
gängliga ”Hulda Rosa”, till Hæffners herrliga melodi, som
sprungligen var satt till högst platta och opoetiska ord, hv^H
redan längesedan äro förgätna, under det den’ täéka
dven alldeles sammansmält och ferttefver med de nyare, mH
Orden. Vi känna bura1 äfven inom fysku poesien i GmMK
Fasv. I. 4. v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
