Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eviga ron, tom sig ej eldigt framtränger o. s. v., som vi faört
sjungas på en enkel, men kraftfull melodi. Derpå öf vergår
förf. till Kärleksvisan, kvar« anor han sager k trona hår ledne
från sjelfva Gudasagan. Han anmärker huru kärlekssångerna
frfin medeltiden hafva till ett stort antal bibehållit sig bland
folkel allt intill vår tid, och utgöra störeta delen af hittills
otgifna samlingar. Han upptager här en, som för sto melodis
ålder och egenhet föttjenar att förvaras oeh äonü ickeblifvit
i någon samling upptagen. Den tillhör Norge dcb de fordom
Norge tillhöriga svenska proviuserna, har till öfverskrift
Liten Peder och den väna Kerstin samt är upptecknad i Bobos
län. Vidare följer den temligen allmänt kända, ehuru som
vi tro ej förut i någon tryckt samling upptagna kärleksvisan:
Jag Ser pä dina ögon, att du har en annan kar; den vackra
melodien, som väl är af något nyare ursprung, afviker i
af-seende på rythm och slut något från det sätt, h var på vi hört
den sjnngas. Derpå följer Dalins: O tysta ensamhet, hvar
skaU jag nöje finna! om hvilken förf. vackert yttrar, att den
af bygdens sångare och sångerskor skall sjungas, så länge
gräsneglikan vexer på deras ängar. Han finner det föröfrigt
anmärkningsvärd!, huru fä bland den stora skaran af sednare
tiders poeter förmått frambringa en sång, sona blifvit
allmännare känd bland folket. Ref. kan likväl med anledning
faäraf nämna, att ban på landsbygden hört en och annan sång
ur Tegnérs Prilhiof sjnngas med Cruseils melodier, oeh äro
åtskilliga romanser ur Frithiof tryckta som skillingsvisor och
spridas genom så kallade Visgubbar kring landsbygden.
Under rubriken III. Kätnpavisan upptages den så kallade ”Måns
Stenbocks visa”, som med sin raska, lifliga melodi »
marschtakt fai t tills ej varit tryckt i någon samling. Den torde
kanske snarare böra haft sin plats bland de historiska visorna.
Sedan följer i ordning Landskapsvisan och Vallvisan, der en bögst
täck och älsklig vallvisa förekommer med sin originella melodi,
hvaraf vi cga ett stort antal varianter i tredje delen af
Ar-vidsons Svenska Fornsånger och Rieh. Dybecks Samling af
Svenska Vall visor. Om Vaggvisorna anmärker förf., att de
äro så mångfaldiga ,f att de väl fortjente, samlas till en egen
bok, och så väl till ord som melodi af en så mild och
in-lullande natur som sjelfva barndomsminnet. Vi anmärka
bår-vid, att vackra och rika bidrag till en sådan samling af
barn-ocb vaggsånger med melodier finnas i den nyss ofvan nämnda
tredje delen af Arvidson Fornsånger. Derpå säger sig förf.
bafva anledning att betvifla, att Be 11man skrifvit den täcka
öeh enligt vår tanke som vaggvisa ännu oöfverträffade visan
”Lilla Carl, sof sött i frid! Du får tids nog vakst* o. s. v.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
