Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delade och — mycket otillfredsställande. Vanligen antager
inan det förra vara händelsen, och låter solens värme, i
första rammet, och deraf uppkommande elektriska strömmar, i
andra, förorsaka ifrågavarande rörelser bos magnetnålen.
E-mellertid så lätt det än är att tänka sig elektriska strömmar
.så beskaffade, att de nöjaktigt förklara magnetnålens rörelser,
så svårt är det å andra sidan att gifva dessa strömmar fast
fot på sjelfva jordytan, man må nu förlägga dem i de
närmaste jordlagren*), eller låta dem uppkomma i atmosferen.
I båda fallen skulle den elektriska strömmen utgå från den
punkt af jordytan, som har solen i zénith, hvilket åter står
i strid med det ofvan anförda resultatet af observationerna på
Cap och St. Helena. Man har äfven på de sista tiderna gjort
den iakttagelsen medelst de elek t ro-galvaniska telegraferna**),
.alt en metallisk ledare, hvilken står i beröring med jorden
på tvenne tillräckligt aflägsna punkter, under dygnet
genomlöpes af en galvanisk ström af periodisk natur, så att om
beröringspunkterna med jordytan ligga i Norr och Söder, går
.strömmen från 8 f. m. till 0 e. m. åt N. och under natten
från N. till S. Denna omständighet har äfven blifvit anförd
såsom bevis på tillvaron af de galvaniska strömmar, hvilka
man behöfver för att förklara jordmagnetismens fenomener,
då den tvärtom, enligt förf., blott hänvisar på en gemensam
orsak, men icke sjelf utgör den sökta orsaken. 1 sammanhang
med föregående må äfven nämnas, att Quetelet anställt ob-
*) De dagliga förändring t rne i jordtemperaturen gå på sin höjd
trenne fot under jordytan och äro, isynnerhet under equatorn, till sitt
omfång obetydliga, så att den elehtrisha strömmen, som derigerom han
uppkomma, äfven om den går efter önskan, synes böra blifva
atill-räcklig i och för ändamålet. Låter man åter strömmen uppkomma,
genom en elektricitets-fördelning i atmosferen, som å ena sidan genom
de öfre luftlagren ocb å andra genom jordytan liksom urladdar sig vid
polen — hvilket är delaRive’s åsigt — så återstår det alltid att visa,
boru de öfre luftlagren kanna, likasom metalltråden i en telegraf,
leda den elektriska strömmen. Af de Quetelet’ska observationerna,
enligt bvilka galvanometern icke märkbart influeras af luftelektriciteten,
vore man beldre berättigad att sluta till motsatsen.
**) Barlow, Pliil. Mag. Maj I84&; Baumgartner, L’Institut
N:o 811.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
