Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ,
fSritlatiél«« egt Ni étncltiii dekgi ollU ktiitisÿdéàiét, UHA
Ar M klär öfvertigt tttrde dock én sÄdan appstittHiirfg tü
den ritta.
Ëu Utförligare gNnskiriftg ligger för rtUrVkCâilde iëkü f keêl
plan; bad (Intar Med eh liflig «ppMèmihg till fléft Ifetbrfttå
«lementk^nndervitniitgeag «inner att icke lettinn dëtli »fBclé
flt glötnkken.
[82] Dikter af / L. Med fijtørd df Vttifeim
jétterbom. Uösafa, P. Itahselli 9 1843. 16Ö sidd. i6:o. (PrU:
bonden i pappband i Rdr b:feo).
,fD«t ät en doi têt ftf Lihg, 8 ditt pil déSSrf bUtÅ af
VÄtt-•é# tippte anad, för första gätigéti irlgår till étf stöfre
Mfctfrtfé-hfete frambära toner, bvilkås itfgifvélsc* battfälfttta tids ffåfi
lyckliga dagars fy*s*»ng rid fadféns fotte*, dels ftåri déA
dilaøaarikø nejdea< — Lä sa re och llsätttiötff! J a&ta ilkkéA
den eékla Sången 1 "tfordattskög*’, èSdati den äftftti fiftéftåttft
sin ursprungliga klang! J SkøJeft èf åifgfä ai t Itâtikà tfèt
”Hem”, der fàdernefcarpaïf* trofast bsttträtf âf âffti egarinna,
ännu fortfar att tolka fotntfofdisK ttatûr, kfføfeÉ tffch ära; och
S kunnen eg förgäta, ätt detta äeslÖlt är på saMNBa gJng él
hyllning ät Sveriges Ossian och en .nppmuntraiv ftt fttaff* Dött ef.*
Vi kanna ej bftttfe bölja ett SiriNälan utaf föreliggande
blygsamma Satofltfg af Diktér äå ittéd déséå tfcfttä ord, ii
varmed fodren» mfcnévtslarø ltdéf dettrww fnÉ fSt êeÀ Ö#ént?ig*
heSeds skådebana hen bäd fö# fovstd gin gm b St fäder. Déftfrå
anmälan skall ej blifva läng; de okonstlade SrtgjfttéMefr af éft
fromt sinne, de hågkomster från ett barndomshem, hvars
min-nesrikedom icke ensamt tillhör författarinnan, ntan i en vis»
mening hela Svenska folket, de fornsvenska sagoljud, som
klinga från denna lyra, kanna bäst med Atterboma egne ord
karakteriseras s&som påminnelser om en "bortgången
kämpa-skald, bvars firagesäng bär efterklingar i ärfda ljud och
qvin-lig förmildriog."
Vid ett arbete af denna art känner sig den litterära
kritiken blott svagt uppfordrad att tillämpa theorier och
tillrättavisa formella förseelser, om oeksl versens ocb språkets
behandling nnderstundom skulle förråda en mindre konstvan
hand. Tvärtom finner man sig nästan böjd att i en sidan
formens någongång förekommande ojemnhet igenfinna ett
ytterligare slägldrag med den nordmannabarpa, hvars toners
klang icke dämpades eller afrnndades af tålmodiga och
mödosamma konstnärsstudier. Lings skäldeart har ej hos oss verit
populär och skall knappast blifva det, men framtiden skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
