Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Litteratur-Öfversigt - [40] Wåhlin. Om Qväkarne och några andra sekter; Tal uppläst vid Prest- och Skollärare-föreningen i Nyköping den 14 Sept. 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
trognaste med en sons uppmärksamhet, rådgjorde med honom
i ämnen af djupaste vigt och bemötte honom med den vörd-
nad man är skyldig en fridens och den goda viljans apostel.
Han infann sig på enskilda eller allmänna sammankomster, ej
för att hålla tal — det var först 4818 som han för första
gången yttrade några få ord såsom ”minister” bland sina tros-
bröder — men för att hjelpa verket i gång och för att in-
gifva den obeslutsamma och misströstande sin egen fromma
och ödmjuka tillförsigt. Tron på sanningens och dygdens
triumf är, med andra ord; tron på Guds moraliska styrelse,
och hvilken säkrare sjuod för moraliskt saktmod kan finnas?
Vid aflåtandet af en motion, som rörde frågan om lifsstraf-
fen, yttrade Allen med vanlig enkelhet: ”Vi förlora icke mo-
det. Ett stort mål är vunnet, det af allmän diskussion; och
då en plan är grundad på mensklighet och billighet må vi
ej tvifla om slutlig framgång.” Delta var lagen för hans
lif. I denna tro stod han fast, och han har lemnat oss ett
ädelt exempel i den framgång, som han, genom att aldrig för-
tvifla, omsider tillkämpade sig. Det finnes knappast en enda
princip för sociellt framskridande, för hvilken Allen stridde,
som icke redan steg för steg tillvunnit sig ett nästan allmänt
erkännande, och låtom oss derföre hoppas att äfven andra
sanningar, som äro utopiska i dag, endast fordra sin tid, lika
utsädel i den bevarande jorden, för att i sin oiäme i mor-
gon framträda förverkligade.
Allens lif har visat oss bilden af en man, som genom
blotta kraften af sin vilja konseqvent framskridit till ett före-
satt mål. Elisabeth Frys öden erbjuda i många afseenden en
annan tafla. Hennes fader var John Gurney af Earlbam i
Norfolk, yngre son af en gammal ält. Ehuru hans fäder i
flera Sensrala nen bekänt sig till det samfund, hvars prydnad
dottren sedan blef, så var han: sjelf dock långt ifrån att
strängt iakttaga dess reglor, och det var således ganska na-
turligt att Elisabeth med sina sex systrar, moderlösa och lem-
nade åt sig sjelfva, skulle ännu vidare öfverstiga de gränsor,
som fadren i detta afseende bestämt för sig. Hvarje glädtig
tillställning, som afbröt den vanliga stillheten i deras hem-
bygd, kunde påräkna lifligt deltagande af de unga damerna.
Vid sjutton års ålder öppnades äfven för henne hvirfveln af
Londons nöjen. Efter hennes egna naiva bekännelser verkade
detta lefnadssätt ingalunda fördelaktigt på utbildandet af hen-
nes karakter, och sannolikt skulle den unga , af förströelserna
hänoryckta och helt och hållet upptagna gqvinnan med lätthet
kunnat för alltid förblifva i okunnighet om de ädla krafter
som slumrade inom henne. Men midt under all denna lättsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
