Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Litteratur-Öfversigt - [40] Wåhlin. Om Qväkarne och några andra sekter; Tal uppläst vid Prest- och Skollärare-föreningen i Nyköping den 14 Sept. 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
I afseende på Allen torde den anmärkningen icke sakna
sig. giltighet, att kretsen. af hans verksamhet inskränktes ge-
nom hans. ställning såsom qväkare; ty han tyckes:hafva egt
egenskaperna, såväl af vetenskapsmannen -som statsmannen; och
skulle måhända med sin kraft och ihärdighet kunnat på: deras
fält. bryta sig en mera lysande bana; Men om det samfund
han tillhörde i detta afseende verkat bindrande för hans ut-
"veckling, har det likväl & andra sidan förtjensten af att hafva
mera positift infört honom på den väg der han. nu: vunnit
en icke; mindre välsignelserik utmärkelse. Såsom: medborgare
står han som en utmärkt förebild för alla. tider, med få. sina
likar, och det var icke ett slumpens verk att detta exempel
framstod bland qväkarne. Han är såväl till sin personlighet
som hela sitt lif ett så fullkomligt uttryek af den anda och
de åsigter som lifva deras samfund, att man måste tillerkänna
detsamma en betydlig andel uti hans bildning till det han
var. Hans begär att verka och gagna måste här mera än an-
norstädes finna sig lifvadt och uppmuntradt, och. hans mora-
liska kraft måste stärkas genom mängden af lika tänkande
trosbröder. Om Allen står högst, så står han dock långt-
ifrån ensam, och denna rikedom på gagnande medlemmar vi=
sar att qväkarnes samfund måste inom sig. ega elementer, som
företrädesvis. lämpa sig. att framkalla dem. Dessa elementer
äro en sann gudsfruktan, en kärleksfull välvilja för menni-
skor samt ett djupt medvetande om pligten att göra sin tro
fruktbar på. goda gerningar. Der dessa höga dygder verkli-
gen. äro lefvande i menniskornas sinnen, der bör det ej för-
undra oss att finna goda medborgare i detta ords: vackraste
betydelse. Vi hafva häruti mycket att lära af qväkarne, vi,
som af en god medborgare knapt fordra mera; än de passiva
dygderna, att ställa sig samhällets borgerliga lagar till. efter-
rättelse samt att sörja för sig och sina närmaste, d. v. s. hustru.
och barn, ty längre sträcker sig icke hans begrepp om ”nästa.”
Om han föröfrigt ej undandrager sig att någon gång, ofta
med stor motsträfvighet, åtaga sig ett allmänt eller enskildt
lönlöst förtroende, så blifver sådant från. hans sida. en ädel-
modig uppoffring, åtminstone erkänner han i allmänhet ej någon.
pligt att för samhället och dess sämre lottade medlemmar
försaka njutningen af sin beqvämlighet, eller uppoffra någon.
del af sin tid, och ännu mindre att för något främmande före-
mål, d. v. s. det som ej omedelbart. gagnar honom sjelf, an-
vända någon del af sitt jordiska goda. Att man kan erbjuda
sin medmenniska några ännu högre gåfvor, att ett kärleks-
fullt ord kan hafva högre värde än en äfven frikostig materiel
hjelp, att med ett ord för kristlig. välvilja. och mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
