Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [50] Hartman. Handbok i Skandinaviens Flora. 5:te upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan upptagits såsom blotta varieteter, nu vunnit tillbörligt
anseende såsom goda arter; växter graphiska utbred-
ning behandlades mera noggrannt och systematiskt; synony-
merna voro säkrare, och en lämplig utgallring af flera öfver-
flödiga - och ensidiga påståenden, som i örran upplagan tagit
plats i artbeskrifningarne, gjorde skillnaden mellan det Er
diagnostiken väsentliga och oväsentliga mera klar och fram-
stående. = Väl måste man medgifva, att Wablenbergs och
Fries” under tiden utkomna arbeten utöfvade ett vigtigt in-
flytande på denna förändring i Hartmans bok; men man vore
orättvis, om man icke äfven i författarens egna trägna 492-
åriga undersökningar och framsteg såge den hufvudsakligaste
grunden :härtill. Nog af: med Äruna andra upplaga hade
Hartman slagit in på den bättre methoden och gjort silt ar-
bete lika brukbart som användt hos Skandinaviens både äldre
och yngre botanister.
På denna väg fortgick förf. allt vidare och lemnade i
tredje och fjerde Epp Sorna ytterligare redogörelse för de
upptäckter, som inom den Svenska och Nonska Florans om-
råden årligen gjordes. Formen och framställningssättet för-
blef i dessa lika, noggranheten i uppgifter och kritiken i
artbestämningen allt större; men de äro dock alla blott föga
märkliga utvidgningar af den andra upplagan, som onekligen
alltid i den svenska florans historik. skall intaga ett utmärkt rum.
Innar vi nu yltra oss om den åsar a dode femte upp-
lagan och dess förhållande till botanikens närvarande stånd-
punkt i allmänhet torde vi få, motiverande vår åsigt, kasta
en bliek på den inre arten af Hartmans författarskap.
Han hade gjort sig till uppgift, och framhöll det alltid
sjelf till noggrant afseende, att blott lemna en handledning
för nybegynnare, afsägande sig dermed skyldigheten att be-
dömas såsom auktor eller reformator af vetenskapen. Å den
andra sidan utgjorde det hans ständiga bemödande att vara i
sin framställning så grundlig och sann som möjligt , ej ute-
sluta något af det nya men ock att aldrig lemna någon upp-
gift, som ej underkastats pröfning och befunnits säker. Lätt-
fattligt och tidsenligt, kort och fullständigt, modernt och hvi-
lande på historisk grund — sådant skulle hans arbete vara;
men uppgiften är för stor att af någon kunna fullt lösas. I
sitt bemödande att följa med de nya upptäckterna stötte Hart-
mans de äkta Linnéanerna för hufvudet, medan har under sitt
fasthållande vid utländsk auktoritet ofta förbisåg och derför
ej blef behaglig för den inhemska. Ur denna grund måste
vi ock förklara buru det kom sig, att Hartman i en upplaga
med mer eller , mindre stark protest anförer åtskilliga af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
