Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [55] Anjou. Svenska Kyrkoreformationens Historia. Första afdelningen, till Riksdagen i Vesterås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a tider, då bild-
om med språng
Det gifves uti metiniskoslägtets i
ningen, tänkesättet, samhällslifvet s)
kasta sig ur de gamla banorna för att fortg
gar, tider af våldsam oro, då de gamla formerna med ens
afkastas för att lemna utvecklingsrum åt nya i dagen trädande
krafter, ”bvilka engång skola nedföra verkningar, söm sam-
tiden, ja sjelfva ledarne af förändringen icke ens kunna ana.
För en ytlig betraktelse kunna dessa omhvälfningar synas oför-
beredda och oväntade, framkallade af tillfalle orsaker, af
enstaka missbruk, oroliga personers äregirighet och nyhets-
lusta o. d. Men i sjelfva verket sträcker allt, som kommit
till någon stadga, sina rötter långt tillbaka genom tiderna;
en förändring, vållad af små och tillfälliga anledningar, b lif:
ver ej beståndande; har den ingen forntid, så kör den ej
hafva någon framtid. De stora förändringarne förberedas lång-
samt; otaliga krafter verka i det tysta, undergräfva det be-
stående och bringa det nya till mognad, så att detta vid sitt
framträdande i dagen med ens visar sig stå på en bred och
säker grund. Den som uppmärksamt Bono dar sig att spåra
detta händelsernas sammanhang, detta. nät af verkande or-
saker, han är lätt utsatt för en annan ytterlighet, att nem-
ligen anse allt för en till alla delar med nödvändighet be-
stämd följd af förutverkande omständigheter, och de hand-
lande personerna blott och bart såsom viljelösa redskaper för
en naturnödvändig utvecklingsgång. Emot en sådan åsigt
vilje vi här blott anmärka , att dessa verkande krafter äro
menskliga krafter, så tillvida som de endast verka: genom
menniskor och följaktligen bero af dessa, att således om hvar
och en i sin mån och på sitt sätt bidrager till utvecklingen
af det hela, modifierande den efter sin individuella art, så
måste detta i ännu högre grad vara fallet med dem, som
just vid sjelfva brytvingen mellan det gamla och det nya
framstå såsom ledare. Man får ej förbise de allmänna förhål-
landenas och de förutverkande orsakernas makt, men icke
beller underskatta de vid sjelfva krisen handlande personernas
inverkan på händelsernas gång, icke göra dem till blotta
verktyg för ”tidsandan.”
En sann och fullständig teckning af en dylik omhvälf-
ningsperiod måste således framställa det bestående gamla, så-
dant det vid den gifna tidpunkten hade utbildat sig, vidare
alla de förhållanden och krafter, som förberedt förändringen
och gjort den nödvändig, samt slutligen de personer, hvilka
framträda såsom kämpar på den ena eller andra sidan, modi-
fiera öfvergången från det gamla till det nya och leda de
händelser, genom hvilka denna öfvergång fortskrider.
nya riktnin- -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
