Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [56] Schönberg. Historiska Bref om det Svenska Regeringssättet, utgifna af A. I. Arwidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
envälde och mångstyrelse Sveriges författning från äldre tider
varit, samt huru sann folkfrihet varit förenad med en stark
men lagbunden konungamakt. Det under Enväldet och Fri-
hetstiden likartade godtyckets vådor framhållas i skarpa drag.
Teckningen är dessutom icke inskränkt till författningshisto-
rien; den berör alla sidor af de särskilda styrelsernas förvalt-
ning, för alt åskådliggöra författningens principer i utöfningen.
Detta sednare är isynnerhet fallet med de bref; som inne-
hållas i andra delen, hvilken går från början af Gustaf Adolfs
regering till 1680. Händelsernas större rikedom och beroende
af hvarandra i sjuttonde seklet gjorde det äfven nödvändigt
för författaren att behandla sitt egentliga ämne i sammanhang
med den inre och yttre historien i allmänhet. Eadast derigenom
kan man få en sann och träffande bild af denna tid, och en-
dast derigenom framstå de särskilda hvälfningarne i ett sannt
Jjus. Oaktadt Schönberg haft jemförelsevis mindre tillgång
till materialier än som kan stå öppen för forskare i våra da-
gar, har han just genom det sammanhang, hvari ban betraktat
sakerna, kommit i många afseenden till ett mera oväldigt och
sant resultat, ej allenast i det hela utan äfven någon gång
i detaljer, än hvad man stundom finner hos nyare skrift-
ställare. Såsom exempel derpå må vi nämna hans framställ-
ning om Carl XI:s uppfostran, om riksamiralen Stenbocks an-
del i den olyckliga sjöexpeditionen 1673, om lifländska ex-
peditionen 1679, som misslyckades mera till följd af miss-
gynnande förhållanden än genom Henrik Horns feghet. Svag-
heterna och felen hos Carl XI:s förmyndare skildras temligen
utförligt, men förf. framhåller äfven de goda sidorna af de-
ras styrelse, hvilka man, såsom han äfven anmärker, i det
följande tidehvarfvet förbisåg. De öfverdrifna beskyllningarne
mot dessa förmyndare för korruptibilitet saknas. Märkligt
är Schönbergs yttrande om konung Carl Gustaf, hvars regent-
värde i sednare tider varit föremål för så olika omdömen,
hvarföre vi afsluta vår anmälan med anförande af detsamma:
”Många Häfdatecknare bafva förebrått denne Konung en omåtte-
lig ÅArelystnad, och en del nyare Skribenter, då de omrört
des krig, förmanat Regenter, at ieke sälta sin ära i segrar
och stora landvinningar. I vissa delar kunne väl desse på-
minnelser vara grundade; men det är likväl nog besvärligt, at
läsa en del nymodiga Historiska Skrifter, där granna ord och
en lätt skrifart måste upfylla bristen af kunskap och gransk-
ning. Man får på ena sidan icke neka, at Honung Carl Gu-
staf stundom vågade för mycket för sin Arelystnad, det man
icke kan eller bör säga om Honung Gustaf Adolf; men på
andra sidan har man ofta utan granskning tillagt honom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
