Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Litteratur-Öfversigt - [58] Saintine. Picciola. Öfvers. från 17:e uppl.; [59] Auerbach. Byhistoria från Schwarzwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXT
verket finnes der liksom annorstädes. Det är emellertid en
egen företeelse, en af de många oförklarliga inkonseqvenserna
i det franska lynhet, alt denna demokratiska nation i littera-
turen så mycket hyllar den polerade och aristokratiska form-
stränghet, som ärfd ifrån Ludvig XIV och hans hofpoeter,
ännu efter tre revolutioner kan stämpla en Alfred de Vigny
till snille, och ett snille af första ordningen. SS |
Auerbachs ”Dorfgeschichten” hafva gjort föga mindre upp-
seende än Picciola, och med alla de bjerta olikheter som råda
mellan dessa två arbeten, finnes dock något som hos Auerbach
antyder en fransysk frändskap. Vi hafva nämt fransmännens
fallenhet för mikrologiska undersökningar; behöfva vi påminna
om en alldeles motsatt böjelse hos våra germaniska fränder?
För att teckna den enklaste tilldragelse hafva de ransakat häf-
derna från Adam, och i den trivialaste småsak har deras sy-
stematiseringslusta inlagt en bhimmelsbög verldshistorisk bety-
delse. Vi klandra ej denna åtrå att öfver allt se det hela,
men vi tro alt den bör mindre till konsten än till spekulationen.
Auerbach bar uppträdt utan någon verldshistorisk appareil och
på franskt vis målat miniaturer efter naturen. Det var en
oerhörd sak i kans fädernesland, och hans böcker möttes af
stor beundran, men äfven strängt tadel, det förra dock öfver-
vägande. Vi behöfva föröfrigt ej upplysa, att Auerbach är långt
ifrån att umbära den klyftiga känslosamhet som förefaller de
flesta svenskar så osmakligt sökt och flertalet af tyska läsare ”
så genialisk. Detta är isynnerhet fallet vid skildringen i an-
dre häftet af Ivos förhållande till sina ungdomsvänner. Der
förekommer mycket svulstigt, konstladt, philosophiskt och
— genialiskt, som gerna kunnat slumra i grafven hos De la
Motte-Fouqué, Novalis och F. Schlegel. För öfrigt är Auer-
bach ej fri för en öfverdrift af naturlighet, som mången gång
nästan gränsar till onatur, och som åtminstone är fattig på
grace. Deri ligger den största kontrasten mot Pieciola. Auer-
bach är demokrat, och ser det rent menskliga ingenstädes
utom i kantiga bondseder, dem han skildrar såsom kännare.
Teckningarne af hoflifvet, sådana de förekomma i ”Professor-
skan”, äro icke utan spår af demokratisk preockupation, men
bära ännu mera stämpeln af ett missledt originalitetsbegär,
och ”Collaboratorn”, denna underliga man med sin utom ”das
grosse Vaterland” obegripliga titel, är verkligen en gestalt
som blott kan tillvägabringas i en djupsinnig germans filo-
sofiska laboratorium. På samma sätt är målarens karakter
tecknad med en grad af nationell sanning, som gör den nä-
stan ofattbar utom Tysklands gränsor, och väl förtjenar han sin
benämning af ”il furioso Tedesco.” Men hvad som är friskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
