Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Litteratur-Öfversigt - [61] Kindblad. Handbok i Svenska Historien för Ungdom och menige man. Förra delen. Andra delen. H. 19—27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S0£
Vi äro dock så långt ifrån att anse dessa ämnen sakna värde
såsom medel för folkbildning, att vi just från dem bhemta den
måttstock, som vi anse lämplig för bestämmande af det be-
handlingssätt, gom bör ega rum vid Historiens framställning | i
i folkskrifter. Ty det är dervid det poetiska elementet, som:
företrädesvis bör uppsökas och framhållas, likasom ett med
naturbeskrifningens syuthetiska method beslägtadt förfarings-
sätt bör användas. Berättelsen hör nemligen utgå från de en-
klaste och. för uppfattningen mest omedelbara fakta och kring
dem förnämligast vända sig.
Likalitet som all dikt, är all verklighet, all hisloria poé-
tisk, och ej heller egnar sig hvarje historiskt parti för en
ändamålsenlig beskrifning. Att författa folkskrifter. i historien
är derföre-en uppgift, som ingalunda är lätt och som ej. kan
lösas af hvilken som helst. Det kräfver en förening ar egen-
skaper, som, om den ej är sällsynt, likväl är mindre vanlig
än man 1 allmänhet är benägen att tro. Författaren af sådana
skrifter har ett lika ansvarsfullt åliggande som hvarje annan upp-
trädande lärare, och det så mycket mera som han skall verka
på den relativt största massan i samhället. Han behöfver ej
allenast insigt i det speciella ämnet, utan äfven lika mycket
en allmän ung Uk .själsodling, som aldrig kan tillräckligt
ersättas af talangen, hvilken, ehuru visserligen i och för sig
er forderlig , först derigenom vinner en behöllig. grundval och
utbildniog. Ej Hindre sö ut hvarje annat dermed jemförligt
slag: af historiskt skriftställeri fordras till detta en kännedom
om sjelfva materialet, som, om den ej är den fulländade vetlen-
skapsmannens, likväl bör sakna hvarken vidd eller djup. Har
författaren ej egentliga källstudier — ty äfven de komma ho-
nom helt säkert till godo — så bör ban dock ega så stor
kännedom om de förnämsta och bästa bearbetningar, alt ban
förmår urskilja, utur hvilken ban i hvarje särskidt fall för-
nämligast bör hemta sitt ämne och på hvilkens utsago han
skall stödja sin uppgift. Det är ej tillräckligt. att blott kompi-
lera ett större historiskt verk. Historien är likalitet som någon
annan vetenskap stillastående; oupphörligt framträda nya, ofta
sinsemellan stridande åsigter, grundade dels på ny uppfattning,
dels på nya källor. Att välja mellan dessa fordrar både in-
sigt och omdöme. Han kan eljest icke undvika faran alt fram-
ställa sådant, som dels ännu är med alltför liten noggrannhet
och säkerhet utredt, dels för mycket antiqveradt för att så-
som positivt resultat böra ingå uti folkskrifter. Efter detta
främsta vilkor följer en annan lika oeftergiflig, på ofvan ulta-
lade åsigter grundad fordran att författaren bör ega den vis-
serligen icke allom gifoa, af blick och erfarenhet i förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
