Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [63] Svenska Akademiens Handlingar. 23:e Delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade sträfvanden sin beböriga giltighet, äfven om föranledt
en missriktring; den morgonrodnad, som med det Gustavo-
Carolinska tidehvarfvet uppgick för vår vitterhet och häfda-
forskning, öfverträffas väl i ljus och klarhet af den middags-
höjd, till hvilken de nämde männen i våra dagar fört dem,
men bägge hafva de likväl strålar af samma ursprung.
Lefnadsteckningarna i denna del börjas med Cronhjelms,
författad af afl. Landshöfdingen Järta, hvars sista litterära
produkt detta arbete är. Det är lika mycket en karakteristik
af den tid, hvari Cronhjelm lefde, som en teckning af dennes
personliga öden. Länge har den sednåre perioden af Carl XII:s
historia varit omsluten af en dunkelhet, som nyare tiders be-
>römvärda forskniogar änvu ej förmått fullkomligt att skingra.
Vigtiga bidrag till kännedomen om denna tids händelser lem-
nar ifrågavarande skildring, hvilken, affattad i en värdig och
flärdfri stil, hvilar på en faktisk grund, som är belyst äl för
faltarens tråfande Och opärtiska omdömen, Cronhkjelm var en
af de få större karaktererna från denna tid, då det smygande
missnöjet med enväldet och med det slag, som genom reduk-
tionen träffat adeln, föranledde förberedande planer till en
hvälfning, och då ett intrigspel begynte, hvars hittills bekan-
ta scener visa ganska vedervärdiga drag. Ehura med en till-
gifvenhet för konung Carl och en vördnad för konungamaktens
helgd, som bestod flera prof, egde Cronbjelm likväl en sjelf-
ständighet i karakteren, som ej tillät honom att vara blind
för maktens missbruk och enväldets vådor. Så var han den
ende som vågade göra en invändning mot förslaget att redan
1697 insätta Carl såsom fullmyadig konung, ehuru han såsom
kammarherre och konungens lärare stod i de närmaste förbin-
delser med hofvet, och Carl sjelf önskade framgång åt detta
förslag. Det hedrar Kkval Cafl att Kan ej lät Cronbjelm kän-
na sitt misshag öfver denna frimodighet. Åtminstone visar
hans följande året skedda utnämning till landshöfding i Vest-
manland, att Cronbjelm åtnjöt konungens förtroende. Det
var först 1709, som han inträdde i en vidsträcktare stals-
mannaverksamhet, först såsom hofkansler, och följande året
såsom kongl. Råd och preses i Lagkommissionen. Hans inträ-
de på denna bana synes icke hafva behbagat Kkollegerne, åt-
minstone ej den om sin makt afundsjuke Arved Horn, som i
en man med Cronhjelms skicklighet och allvarliga bestämdhet
fruktade en farlig rival, hvilken dessutom såsom sonson af en
tysk kock, Crumbygel, ej kunde i hög börd och ärofulla sven-
ska anor mäta sig med de öfrige. För att på ett kedrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
