Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Litteratur-Öfversigt - [67] Wingård, af. Gammaldags socialistiska åsigter hörande till en ny serie af Minnen etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, hvilket alltid föregifves såsom landets fö af städerna.
Enhvar vet snart, att detta gäller endast om ni få af dem;
väsentliga afsättningen för landtprodukterna inom landet blir
alltid i bergslagerna, vid bruk och fabriker m. m., der na-
turliga förhållanden samla menniskor. För öfrigt ega stä-
derna sjelfva donerad jord af betydligt omfång, och man träf-
far i dem ofta ifrigare landthushållare och bränvinsbrännare
än näringsidkare. Men hvilken förmånlig afsättning af landets
alster och hvilka ömsesidiga fördelar skulle uppstå, om afnä-
maren, industriidkaren, vore jordbrukarens granne! Ju när-
mare den förbrukande är den producerande, desto bättre sker
utbytet. Man bör helst ha förbrukningen på stället, och det
sker när stadsmannarörelse finnes på landet, blandad med
landtmannarörelsen. ”Huru mycket”, säger Håkan, ”skulle ej
blifva tillverkadt på landsbygden, om man bara kunde afsät-
ta det med någon fördel, och framför allt snart. Det är
sannerligen ieke nog med att uppmuntra menniskorna till flit;
man må äfven laga så, att den lönar sig och att ej verkstäldt
arbete åtföljes af förluster eller uppehåll i ersättningen.” Bort
derföre med konstlade systemer, som tvinga rörelsen endast
till vissa punkter. Framför allt frihet och säkerhet. ”Man
må i allmänhet sannerligen ej så noga räkna med menniskor-
na: nog af att de sköta sig beskedligt utan andras förnär-
mande. Alt ingå i undersökning af driffjädrarne till deras
handlingar, mästra dem och föreskrifva hvad de böra göra
eller låta, är ett tryckande förmynderskap, som leder till o-
taliga omsorger och ej sällan till misstag. Nej, upplys
dem, råd dem, visa dem vägen till vinnande af lagliga förde-
lar; sätt äfven deras känslor i verket, om så fordras, och
låt således täflan jemte njutningar få ega rum; men framför
allt låt dem vara fria varelser, som få tänka och handla
för sig sjelfva. De skola förkofra sig och blifva lyckliga samt
unna andra att vara det.”
Det säger sig sjelft, att der ftillverkningarna äro beräk-
nade på en större förbrukning än orten kan konsumera och
der förmonliga kommunikationer finnas, skola alltid städer
bildas. Sådant blir alltid förmånligt för ett land, om ej der-
med följa bojor och restriktioner i öfriga medborgares -verk-
samhet. Men att vilja liksom skaka ur armen städer, som
endast genom tvång kunna upprätthållas, bör väl nu allmänt
anses hafva varit riksförderfligt. Fåfänga och snikenhet hos
regenterna synas hafva varit anledningar till många tvinande
städers hela tillvaro. Liksom man nu täflar om att kunna
presentera ståtliga arméer vid defileringar och lustläger och
vid höga -herrars hesök, så låg det förut ett skryt uti att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
