På fria banor / 12 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett blott!

Du nordens son! bed Gud att skänka di»
Ej gods, ej gull, ej bäfdens stolta minne,
Men bed blott ett, om fädrens bug och sinne,
Att såsom dc, som man gå fram din stig.

Det andra som ditt hjertas glöd begär,
Om det du sen skall sjelf med Nornan kämpa,
Och hvem kan välden mannens själskraft dämpa,
Som tron på Gud och lyckan hos sig bär?

Och sveke lyckan ock i marga öden,
Var tröst! ett bättre blir ditt rof i döden,
Det domslut: manligt han med ödet stred.

Se! det är bästa tröst för mannasinne:
Ett stort, ett ädelt, frejdadt hjelteminne.
Det lefver, fast man lagts i högen ned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>