På fria banor / 44 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och dans gick i bonad sal. Men skogen den susar i sommaren så: Det finnes ej lycka som kan bestå                 Här i verlden. Så såg der den jungfru en herre så båld, Så tapper, så stolt han var. Och borgar och land han hade i våld. Och sporrar och dysing[1] bar. Men skogen den susar i sommaren så: Det finnes ej lycka som kan bestå                 Här i verlden. Och en gång han månde för skön jungfrun gå Och bad då med blick så varm, Att hon månde dansen med honom trå Och åka i gyllene karm. Men skogen den susar i sommaren så: Det finnes ej lycka som kan bestå                 Här i verlden. Så gångar hon sig allt till grönskande lind, Hon skär i dess stam hans namn. Då kom han, och kysste dess rodnande kind

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>