På fria banor / 49 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lennart Torstensson ren hunnit segertrött i grafven gå När hans enda dotter måste bort till hofs att bergning få. Men hon ej i hofvets salar glömmer minnet och sitt namn, Tigger ej om nådens solblick, ber ej plats i oväns famn. Nej hon går der, att försona tid som är med tid som var, Begge hafva de förbrutit. Hon blir nu den stråle klar, Som der sprider ljus och mildhet i de bittra hjertan ned, Som der signande förkunnar kärlekens försonarsed. Derför står nu parvenyn med grefveson i samma led, Och på begge blickar lika varmt den ljufva flickan ned, Derför ser du saknads tårar glänsa i hvarenda blick, Derför sorgsna sucken allmän nyss igenom salen gick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>