Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkliga handlingar angående Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄRKLIGA HANDLINGAR ANGÅENDE RYSSLAND. 7 I
nad, inskränkt till hvad på diplomatspråk kallas konungariket Polen,
eger denna rörelse i närvarande stund en allmännare karakter,
utbreder sig genom de öfriga polska landskapen, skakar djupt hela
det forna Polen ända till det gamla Rysslands gränser, ända till
Dvina och Dnjepr. Den skall icke stanna der, ty ryska folket,
likaledes trött vid tyranniet, väntar endast på ett tecken för att resa sig.
Under de senare åren har man rundt om i Europa och
förmodligen äfven i Finland mycket talat om den nuvarande kejsarens
välgerningar, de reformer han är sinnad att skänka åt sitt folk,
den uppmuntran han gifvit det ekonomiska framåtskridandet. Man
har tagit ord och löften för handling. Vi ryssar hafva icke låtit
bedraga oss. Vi veta, att det kejserliga systemet, grundadt på
förtryck, är oförmöget att inse det goda och ännu mera oförmöget
att utföra det samma. Kejsarstaten är den fullständiga förnekelsen
af alt som kallar sig rätt, frihet, humanitet; dess hufvudsakliga
mål är att samla skatter inom riket och göra värfningar utom
gränserna. För att åstadkomma någonting godt borde det kejserliga
systemet börja med att förstöra sig sjelft. Men aldrig ännu har en
ond makt sjelf gjort slut på sig. Man måste komma den till hjelp
härutinnan.
Krim-katastrofen var för Ryssland en stor lycka. Den väckte
Ryssland ur den blysömn, hvartill Nikolaus hade dömt det, den
kom att vackla denna byggnad af barbarisk despotism, hvilken
restes af tsar Peters mäktiga hand. Långt ifrån att mattas efter
detta förfärliga krig, kände Ryssland sig tvärtom pånyttföda Den
kejserliga allmakten hade fått en grundstöt, det ryska folket
begynte en ny tillvaro, och den plötsliga lifsglädje folket erfor, den
känsla af hopp och tro, som väcktes i dess hjerta, bildade en
märkvärdig motsats till den officiela verldens dystra sorg och
bevisade, att emellan den till undergång dömda kejserligheten och den
till en stor framtid kallade nationen icke längre fans någonting
gemensamt.
Det gafs emellertid ett ögonblick, då äfven sjelfva styrelsen
hemtade nytt mod, nytt hopp, tycktes gripen af den nationela
lyftningen. Man talade om reformer och frigörelse, man bekände
offentligt begångna fel, hvilka alla man skylde på kejsar Nikolaus,
i går ännu ett föremål för tillbedjan och fruktan, i dag för till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
