- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
124

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett och annat om »framåtskridande» och utveckling, af C. J. Dahlbäck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT OCH ANNAT OM »FRAMÅTSKRIDANDE» I I 5

den mänskliga utveckligen visserligen städse är ett
fram-Æ/skridande, men icke alltid ett z///J/stigande. Det synes,
som skulle det ändliga väsendet icke ega kraft nog,
åtminstone icke här i tiden, att oaftåtligen fortgå i
riktningen uppåt, utan här och der behöfva taga ett steg
nedåt för att sålunda hvila sig och hämta krafter för
ett nytt uppstigande till en ännu högre belägen
kul-minationspunkt än den senast uppnådda. Betraktom
blott förloppet af den enskilda människans utveckling
här i tiden! Från ’nästan omärkbara anlag till
förnuftighet, från dunkla känslor och blinda drifter öfvergår
hon till den själfsvåldiga fantasiens och de godtyckliga
begärens region, och därifrån höjer hon sig sedan till
förståndets ljusare och viljans friare rymder; men där
blir hon endast någon tid stående, och sedan börjar
nedstigandet eller den s. k. regressen. Nu kallnar
känslan, nu försvagas minnet, fantasiens fordom så lifliga
och angenäma bilder förvissna till torra skelett, och
skenet från förståndets fackla mattas mer och mer.
Alla intryck från den verld man genomvandrat
utplånas efter hand, alla intressen för lifvet i verlden och
rörelsen där inom afsvalna; och trött af vandringen
höres den åldrige klaga, att tiden icke står stilla, att
det gamla,, af honom bepröfvade icke får ega bestånd,
icke duger mer. Tiden i sin snabba flykt går honom
förbi, städse iklädande sig nya former och gestalter,
hvilka för den åldrige blifva mer och mer främmande.
Därför känner han sig ock själf så främmande i
verlden, och hos honom uppstår en helt naturlig längtan
att ju förr dess hällre få skiljas hädan och börja en
annan tillvaro i en ny utvecklingsform, för hvilken flytt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free