Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till min son, af Fjalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL MIN SON.
147
Och är du född att varda tidens arm,
Och skall der växa ur din späda barm
En bragd, som blixtar genom sekler sänder,
Så bär med ödmjuk håg din äras krans!
Hvem blir ej hjelte, om vid stridens glans
En verld står hänryckt upp och klappar händer ?
Men det är manligt, storsint hjeltemod
Att offra nöjd sitt röda hjerteblod
I lifvets hvardagssläp, det tysta, ringa,
Der inga lagrar vänta segrarns hår
Och intet jubel brusar i hans spår,
Men ädla skördar fram ur torfvan springa.
Och göms din gerning i en okänd vrå,
Så fyll din pligt med lust och fröjd ändå,
Fast ej millioner menskoögon se det;
Der Gud Allsvåldig sjelf för hären fram,
Der är för stoftets son det ingen skam
Att stå som simpel krigare i ledet.
Väx upp, min telning, väx i Herrens hägn,
Af himlens solsken närd och himlens regn!
För dig föräldrahjertan trofast bedja.
Och när af leken allvar varda kan,
Stig fram fullrustad då, en ädel man,
Och tag din plats i mensklighetens kedja!
Fjalar.
—–°<4P°–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
