- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
188

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollvattnet, af — th —

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i8o

TROLLVATTNET

syntes henne röd och olycksbådande och i hela skogen
rådde qvalm och dof stillhet. Bjärt sökte trädens skugga,
men den skyddade henne ej mer. Hon försökte att
kasta sin kappa öfver hufvudet för att icke känna
solens glödheta kyssar på sitt ansigte, men hon plågades
ännu mera deraf. Hon ville stå upp och gå tillbaka
till berget, men förmådde det icke. Hon sjönk i en
slags dvala. Då for hastigt en susning genom luften.
Huru den svalkade! Bjärt kastade af sig kappan och
såg uppåt. Mörka moln täckte himlen, staplade på
hvarandra likt klippa på klippa. Bjärt reste sig
förvånad upp, men sjönk åter ned tillbaka. Då böjde
träden åter sina hufvud och en susning for ännu
starkare genom skogen. Man tyckte sig höra träd h viska
till träd, och det ljöd i Bjärts öra: »Han kommer!
han kommer». Med detsamma skar en ljungande blixt
fram ur molnen. Bjärt såg upp mot himlen. Der
syntes ett fnysande spann af bockar, en vagn med
gnistrande hjul, och tyglande bockarna med ena handen
stod på vagnen en gud i blomstrande kraft, med
guld-färgadt glänsande hår och skägg, och ögon som
eldslågor. Hjulen flammade, då han for fram öfver
jorden med dunder och brak och plötsligt försvann ibland
molnen. Men i hans spår flöt regnet mildt och ymnigt
ned öfver den törstande jorden.

Bjärt reste sig nu upp och såg öfver skogen, som
doftade, och öfver dalen, som grönskade af fröjd. Hon
sjelf kände sig styrkt och vederqvicka och glad i hug
gick hon åter in i berget med tanken fäst på guden
med bockspannet, som åkte fram öfver dalen. Fagrare,
manligare väsen gåfves icke i verlden. För honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free