- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
192

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollvattnet, af — th —

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i8o

TROLLVATTNET

röda guldkronan med mångfärgade stenar, den med
hafvets perlor inväfda kappan, de tunga ringarne och
det hvita brudelinet, spunnet af bergets silfver, som hon
skulle bära dagen derefter. Hon såg på det ena efter
det andra, men deras prakt kunde icke fröjda hennes
hjärta. Hon steg upp, lemnade med tunga steg
bergasalen och gick ut i det fria.

Det var högsommar. Skogen doftade, solen
strålade klart och små blå fjärilar fladdrade omkring i vida
ringar. Bjärt vandrade som vanligt till sin dal. Huru
fagert och stilla här var! Hon lade sig ned i det höga
gräset och skådade upp emot himlen, som i ofördunklad
klarhet log mot jorden. Då brakade det i skogen, en
elg störtade fram genom dalen och efter honom hördes
hundskall och hornlåt. Hennes bröders jagt förde dem
till hennes fredliga dal. Bjärt dolde sig mellan trädens
grenar, hon ville icke blifva funnen der. Hon såg
hundarne försvinna i elgens spår och hennes bröder skynda
efter dem. De voro borta, och dotk låg hon qvar i
sitt gömsle. Men nu förmörkades hastigt solen,
bly-färgade moln, som liknade berg staplade på hvarandra,
täckte himlens blåa fält. Luften vardt tryckande het,
en qväfvande ängslan grep henne. Nu såg hon
plötsligt på afstånd gnistorna från vagnen, hörde i fjärran
dess rullande dån, och der var han åter, guden i
molnen. Ögonen lågade, pannan var rynkad. Men huru
vän var han icke i sin vrede! Han for fram öfver dalen
med dånande fart, hon såg huru han lyfte sin hammare
till slag, såg huru den föll till jorden och åter flög
tillbaka till den hand, som slungat ut den. Med ens blef
alt klart för henne. Denne man så vän, så stark, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free