Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
245
Har dig för mened allaredan dömt
Och vill ej vid sin barm dig mer behålla.
Exce-ntrisk, svärmisk, jollrande och yr,
Du alltid fylt min själ med ångst och bäfvan.
Det blef då lösen sist för all min sträfvan,
Att du skall älska just det som jag skyr.
Du var likväl mitt hjertas skötebarn,
Men ut på vågorna, ditt lilla flarn!
Sätt upp en trupp vid brunnen, gör furore!
Tils ödet hvisslar ut dig con amore.
Fanny.
För Guds skull pappa.
Gubben (häftigt).
Så, ja, bara gå!
Gunnar.
Kom till mitt bröst!
Alfhild.
Nej, pappa, icke så!
Gubben (till Alfhild).
Du är ändå min kära, bästa flicka!
Öm, mild och huslig, trogen vårdarinna
Af hemmets frid, en verklig typ för qvinna.
Dig ville himmelen till tröst mig skicka
För henne, som mig icke älskar mera;
Och du — du vill visst inte debutera?
Alfhild.
Ack nej, visst icke!
Gubben.
Tag din Edvard då I
(Till Edvard) En bättre hustru kan du aldrig få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
