Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
251
Med fiskargubben har jag ingen risk,
Ty han är stum och dum just som en fisk.
Med mina böcker, mina stora andar
Jag mer min själ förbrödrar och beblandar,
Och ostördt drömmer jag mig nu tillbaka
Till Hanna, ack, min hädangångna maka.
Helt ensam, hvad den tanken skänker ro!
De växa större, större själens vingar
Och man blir starkare uti sin tro
På alt som oss till himlen närmre bringar.
Dock ensam, ensam! Fins här ingen hund?
Ja, jag ska’ köpa mig en hund på stund,
Ty någon ska’ man ändå ha att smeka.
Med Pelle kan jag ej den leken leka.
Jag var för häftig kanske? —’En pre stinna,
Så sade hon, och talade rätt bra,
Och stämman klingade så varmt och ståtligt,
Men man kan annorstä.ds prestinnor finna,
Då konstens guddom ’så’na prompt skall ha;
Jag vill ej släppa till, det är förlåtligt.
Johanna d’Arc, — ack, jag mins Emilie,
Med silfverhjelmen på sin ädla panna.
Emilie Högqvist, det var en Johanna l
Jag undrar just hur Fanny skulle bli?
(Edvard, Alfhild, Gu?mar, Fanny synas smygande närma sig).
Ack, Schiller, Shakespeare, Göthe, Calderon!
Han prisas mycket den der Henriksson!
För Egmont och för Hamlet han berömmes,
Men domslut är ej alltid det som dömmes.
Dödgräfvare, så himmelshögt kom jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
