Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur min resedagbok, af L. Dietrichson - II. En dag i Weimar och en visit hos salig Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285 UR MIN RESEDAGBOK
i allsköns lugn, bäste herre, så kunna vi sedermera
vandra dit tillsammans». Jag är aldrig synnerligen
gynsamt stämd emot erbjudet sällskap då jag har kort om
tid. Jag svarade derför höfligt, men bestämdt, att jag
troligtvis vore tvungen att vända mig direkt till
direktören för att få tag i Carstens handteckningar. Men
med ett litet leende svarar min nye vän: »Då kan jag
måhända vara er till tjenst. — Följ ni med mig.»
Yi kommo i samtal, mannen visade sig grundligt
känna museet i dess innersta vrår, och jag blef efter
hand mycket belåten med min följeslagare. Vi gåfvo
oss af till museet. — Det var redan stängdt. »Då ringa
vi på hos portiern», säger min kamrat. Porten öppnas
och man låter oss höfligt passera. »Men de Carstenska
portföljerna?» utropar jag. »Skall ni få se» — svar
aili an, drar helt lugnt en nyckel upp ur fickan, öppnar
en låda och lägger fram för 1111g, hvad jag begärt. —
»Men direktören?» — stammade jag halfhögt utan att
förstå den öfverraskande situationen. »Är jag»,
tillägger min förträfflige följeslagare, och timme efter timme
fick jag nu njuta af museets alla herligheter, bland
hvilka jag utom Carstens endast skall nämna de
utomordentliga Prellerska Odyssélandskapen.
Det började redan skymma, då jag tog afsked af
direktör Ruland och begaf mig på min sista
vandring i denna på stora skaldeminnen så rika stad. Jag
ville stiga ned i Ftirstengruft för att skåda^S^hillers och
Goethes sista hvilorum, innan jag åter kastade mig ut
i jernvägarnes vilda, tumlande lif.
Solen hade gått ned, då jag tillsammans med
kastellanen trädde in på kyrkogården, hvars skuggor bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
