Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårdag, af John Hellstenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VÅRDAG
289
Gömd af täta grenar sjunger trasten, nordens näktergal;
I hans djupa, klara toner hvilken tröst för hjertats qval!
Under muntert qvitter hoppar lilla sparfven af och till,
Och i trädens högsta toppar slår en bofink gladt sin drill.
Hör, hvad ton! Med klang af silfver sänkes den från
vårlig sky.
Det är lärkan, vårens härold! Vid dess klara stämma
fly
Alla dessa vinterfasor, som nog länge tyngt vår nord,
Och i vänlig grönska skimrar åter en pånyttfödd jord.
Sången tystnar, vingen mattas; lärkan sänker sig till ro
Ned på tufvan, der af maken redan bygges deras bo. —
Kan ej lifvets lycka köpas till ett lindrigare pris ?
Måste sång och vårsol stängas ut ur hemmets paradis?
Nej! I solljus rymd de svinga uppåt nu sig båda två;
Högre klingar jubelsången, bättre ljuder löfvet då.
Hvilket svall af sköna toner! Kärlek, glädje, hopp och
tröst
Gjuta sig i fridfull blandning ned uti mitt rörda bröst.
Glada lärkor, må min lefnad blifva utaf er en bild! —
Våren vid min älsklings sida, lika herlig, glad och mild;
Sommardagens qvalm och hetta stärke blott vår kärleks
band,
Och, när höst det blir, med henne flykte jäg till bättre
land!
1858.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
