Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Rhein, af Fr. Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på rhein 321
i Frankfurt am Main. Det var min egen skuld, ty jag
hade slösat med min tid; men icke ens i detta
ögonblick af harm och ledsnad kunde jag förmå mig att
ångra, det jag skänkt en dag för mycket åt de ljlifliga
vinkullarne kring Stuttgart, eller att Heidelberg och den
hänförande Neckardalen ännu längre kommit mig att
glömma tidens flygt.
Med immiga salongsfönster, drypande förgyllningar
och belamrade däck låg »Lorley» plaskande i
lervällingen och puffade tjock rök ur sin skorsten. Men
röken hann icke långt: den tunga luften tryckte den
ned mot däcket och flodens yta, och der låg den i
strödda tappar, ännu mera ökande det nedstämmande
intrycket af grådaskighet och smuts.
Klockan ljöd, landgången drogs in, och Lorley
plaskade ut i det stora töckenhafvet. Idel skyar och moln
rundt omkring: det var som om vi färdats genom
luftens rike. Flodnymfen kände dock under sig sitt eget
element och sam sin väg lugnt fram, oförfärad bland
de vaggande dimgestalterne. Men sången, som., skön
Lorley qvad, var ingalunda trolsk: skeppsklockan
pinglade och klämtade oupphörligt, kaptenen skrek,
styrmannen skrek, rorgängaren skrek, och Gud vet, om icke
en del af passagerarne också skrek. Åtminstone hörde
jag på diverse språk i icke särdeles väld form affattade
beskärmelser öfver den fördömda tjockan.
Jag spanade med spänd blick inåt mistväggen. Då
och då inbillade jag mig upptäcka den dunkla konturen
af ett berg eller en borg, och en gång såg jag en kolossal
ljus färgad massa skymta genom täckelset.
— Schloss Biberich, — sade en röst bredvid mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
