Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Rhein, af Fr. Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på rhein
313
leksaksask — öfver alt samma brist på stämning! Men
nil nalkades Lorley med rask fart sin sagoomvärfda
namne — der om någonsin! Redan länge hade för
mitt öra tonat melodien till den gamla romansen:
Så vemods fullt blir mitt sinne,
Jag kan det ej förstå!
Skall aldrig ur mitt minne
Den dunkla sagan gä?
Om det nu var inifrån eller utifrån stämningen
kom, det vill jag lemna osagdt, nog af: trakten
närmast Lorley föreföll mig ojämförligt mycket mera vildt
romantisk och storartad än de ställen vi förut passerat,
och då sjelfva klippan framträdde, hög, skroflig och
brådstupande vid en krökning af floden, som här lopp
strid och hopklämd, kände jag verkligen en sådan der
behaglig rysning som för direkt tillbaka till
sagoperioden — d. v. s. den sagoperiod litet hvar upplefvat
under långa vinterqvällar i familjekretsen kring brasan.
Om det nu blott funnits en smula dimma qvar der
uppe på toppen, och solen ej envisats att skina så
ohjelpligt klart, skulle man kanske lyckats konstruera
upp för sig en tjusande qvinnogestalt med de
traditio-nela gula lockarne, vinkande der uppifrån.
Som det var, var det emellertid bra nog. Ett litet
hopp började gry, att få hemföra ett oblandadt
angenämt minne från min Rheinfärd, ett hopp, som dock
var döm dt att slockna i gryningen, ty — whiff! puff!
puff! puff! kom ett jernvägståg framrusande ur ett litet
hål vid foten af berget. Lorleyklippan genomborrad af
en jern vägs tunnel! Ack, du det nittonde seklets
fördömdt praktiska och genomtråkiga ande, hvi gjorde du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
