- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
330

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Endast en berättelse om en häst, af C. G. Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330 endast en berättelse om en häst

hade jag begärt, åttio hade jag fått, och fyra hundra
hade jag nödgats förskrifva i Det var likväl något för
starkt. Jag föreföll mig sjelf nu litet enfaldig och
började att begripa, huru jag så småningom kunnat hopa
öfver mig en skuld af 30,000 gulden.

Just i samma ögonblick kom min uppassare in
med ett bref. Det var från min moder. Hon skref
såsom endast en moder kan skrifva. Den, som aldrig
varit föremål för en moders ömhet, vet ej, hvad sådant
vill säga, ty dylikt behåller man för sig sjelf.

Jag sof ej en blund den natten.

På morgonen föllo mina blickar åter på den
omi-nösa vexeln. Jag vände på den och skref på baksidan:
»Tre år à dato är jag i egna och andras ögon en
ordentlig menniska, så sant jag sätter värde på min
moders kärlek.» Sedan kuverterade jag vexeln,
adresseden till min moder och bar sjelf brefvet på posten.

Och jag höll ord. Jag började ett nytt lif. Det
enda som härvid oroade mig var tanken att kamraterne
möjligen kunde anse mig vara en snålvarg. Till en
början läste jag för att fördrifva tiden, sedan af intresse
för goda böcker, och så småningom blef af en
skeppsbruten kavallerist en ordentlig och omtyckt
infanteri-officer. För att vara riktigt uppriktig, får jag dock
tillstå, att en dylik tvångskurs i sparsamhet är
jämförlig med en skeppsfärd i svår sjö. Nyttig för helsan, är den
angenämast såsom minne.

Två år förgingo hastigt nog i oafbruten
enformighet. Så kom året 1866 och våra hjertan uppfyldes
plötsligt af längtan efter strid, ära och omväxling. Jag
vet ej hvad vi hade tagit oss till, om vi icke erhållit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free