- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
335

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fragment af en roman. Hittadt på gården till Hotell Fenix, af Anders R.....n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett fragment af en roman

335

gaslykta tyckte mig känna igen två unga flickor, som
jag några gånger sett hos min vän grosshandlaren, och
som nu, alldeles inbäddade i moln af linong och tyll,
gungade gatan uppför i en hyrd täckvagn. De skulle
naturligtvis vara tärnor, och när de ej kommo förr än
nu, hade jag naturligtvis god tid på mig. Jag gick
derför in i en förenad rak- och frisér-salong för att, så vidt
möjligt, låta adonisera mig. När jag kom ut derifrån,
hade emellertid filen af vagnar, som sågo ut att stå i
förbindelse med bröllopet, tagit riktning nedåt gatan i
stället för uppåt, och jag påskyndade derför mina steg
något.

Då jag slutligen kom in på hotellets gård, voro
alla åkdon borta, och den var alldeles tom, på några
personer när, som jag gissade blifvit lockade dit af
nyfikenheten och derför log åt i mitt sinne. Bland dessa
märkte jag, stående för sig sjelf, en grupp af en ung
qvinna, som höll blicken stadigt fäst på de
ljusskim-rande fönstren deruppe, samt tvänne små barn. Jag
glömde i hastigheten att den förevisning af bruden strax
före vigseln, som varit vanlig i mina fänriksdagar,
numera kommit ur bruk, och frågade derför qvinnan, som
såg så intresserad ut, om hon icke haft något tillfälle
att se bruden. Hon svarade endast ett kort klanglöst
»nej!» och drog sig med barnen, som hon höll ett i
hvardera handen, något åt sidan, sä att det tydligen
syntes att hon önskade förblifva obemärkt. Jag
fortsatte derför min väg trappan uppföre, och då jag i
tamburdörren till den entresolerade våningen såg en
vaktmästare i mitt eget verk, gick jag i distraktion in der
och lät honom hjelpa mig af med öfverrocken. »Kung-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free