- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
6

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En natt vid hafsstranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägen mot en stig, som till höger ledde in bland klipporna.
Stigen slutade vid en förfallen lada, men mannen
fortsatte sin vandring till dess han nått en höjd,
hvarifrån utsikten var fri öfver hafvet och kuststräckan.


Här stannade han och skådade utåt den vidsträckta
vattenrymden, som lugn och spegelklar, här och där strödd
med skogvuxna skär, glittrade i månljuset.

Ett stycke från stranden sågs ett skonertlikt fartyg
ligga för ankar, speglande sin smärta resning i den
silfrade böljan. Ett oredigt sorl af människoröster, som
tycktes komma från dess däck, trängde till hans öra,
blandadt med vattnets entoniga skvalp mot strandens klippblock.

Mannen stod en stund orörlig, med blicken riktad
på fartyget. Han öfverlade med sig själf. Och liksom
för att under sin tankeverksamhet äfven hafva en
sysselsättning för sina händer, kastade han kappan
tillbaka, framtog ur sitt bälte en pistol, undersökte
låset, vägde vapnet i handen och stack det åter i bältet.

Därefter förde han en signalpipa till munnen och
frambragte ett skarpt ljud, liknande en nattfågels skri.
Det mångdubblades af klippornas eko.

Straxt därefter ljöd en liknande signal nedifrån
klipporna närmast hafsstranden. En man i slokig hatt och
kavaj dök upp bland dem och klättrade till den höjd,
på hvilken den obekante stod.

– Äro förberedelserna träffade? frågade den senare,
då den nyss ankomne stod framför honom och blottade
ett väderbitet, af ärr och skråmor vanställdt ansikte.

– Ja, svarade denne, – men jag vågar än en
gång bedja er betänka, kapten, att ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free