- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
83

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Förhöret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blinda nit verkligen ämnar förfölja er, skall hans tilltag
stranda mot lag och rätt. En oväldig domare måste
prisa och ej fördöma era gärningar.

– Lagen, herre, stadgar det rysligaste straff för
trolldom ... Och ... jag vill yppa allt för er. Det är
icke blott prästens hotelser, som komma mig att bäfva;
det är något värre, något besynnerligt och oförklarligt.
Människorna här i nejden hafva gripits af en verklig fasa
för mig; de mötte mig förut med skygg aktning; nu fly
de mig som en pestsmittad. Och än mer: det bor i
socknen en gammal kvinna vid namn Karin, om hvilken
folket påstår detsamma som om mig, att hon är förfaren
i hemliga konster. Jag mötte denna kvinna, som jag aldrig
gjort något ondt, för två dagar sedan på landsvägen. Hon
nickade med hemlighetsfullt utseende; jag hälsade tillbaka
och ville gå förbi. Då grep hon mig i armen och sade
halfhögt: »du går nu så stolt förbi, som om du ej kände
mig, och likväl dansade vi rätt förtroligt tillsammans vid
höstgillet på Påskberget.» – Hvad menar du? frågade
jag. »Tyst, tyst», svarade hon, »ingen skall veta därom;
men till påsken kan du ju taga dotter din med dig till
mästaren.» Och då hon talade så, liknade hon en
vansinnig. Samma dag mötte jag en gammal grannkvinna,
som haft till födkrok att läsa besvärjelser öfver sjuka
och ser mig med oblida blickar, emedan hon anser mig
ingripa i sitt näringsfång. Hon hviskade i mitt öra:
»hvarför förledde du mig att deltaga i höstgillet hos
Satan?» Äfven af henne äskade jag förklaring öfver detta
vanvettiga påstående, men kunde ingen få ... Säg mig
nu, herre, huru förklara detta? Mitt hjärta sammanpressas
af hemska varsel. Och stundom under de senaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free