Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Gästgifvaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samuels gränd, och lika väl känd för sitt muntra lynne
af alla vägfarande, som färdades mellan södra orterna
och Stockholm, gick därefter in i kammaren innanför
skänkrummet för att utdela nödiga befallningar åt sin
unga, i gästgifveriets hemligheter ännu icke fullt invigda
hustru.
– Nora, sade han, – har du tappat af det bästa
vinet för herrn där uppe i stora kammaren... jag menar
det tullfria vinet, som vi köpte af borgmästaren i
Stockholm? Jag såg af det sätt, hvarpå den herrn bar sin
hatt och steg af sin häst, att han ej tål uppspädda varor.
Den andre gästen där bredvid i gafvelrummet nöjer sig
med mindre fin och mer rafflande strupsmörja; det såg
jag på hans näsa. Har han beställt något?
– Jag skickade nyss upp tredje flaskan.
– Hvad för något?
– Brännvin.
– Den karlen stannar här i natt: det spår jag af
den fuktiga väderleken. Hör på, Nora, vi hafva många
gäster i skänkrummet: Wingåkersfolk, östgötar och småländingar.
Mot alla skall du vara höflig, men Wingåkersborna ger du
af ölet n:r 2, så länge de äro på nykter kaluf, därefter
af n:r 3; östgötarne ger du af ölet n:r 1, så länge de äro
på nykter kaluf, därefter af n:r 2; småländingarne däremot
ger du af n:r 3, så länge de äro torre, men när du märker
takdropp, ger du dem svagdricka. Om östgötar och småländingar
efter vana råka i slagsmål, så...
– Så skall jag väl ropa på dig, Klas?
– Fall mig icke i talet, Nora! Vissa omständigheter
äro här vid lag att taga i betraktande. Först och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
