Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Gästgifvaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som här mötte. På kammarens enda bord flämtade en ljusdank
vid sidan af tre brännvinsflaskor och ett vatterkrus, och
bredvid sängen låg en karl med ansiktet öfversköljdt
af blod. Den olycklige höll ännu pistolen i hand
och mödade sig synbarligen, ehuru förgäfves, att lyfta
armen, för att aflossa dess andra pipa mot sitt bröst eller
ansikte.
Vanloo skyndade fram, ryckte pistolen ur den okändes
hand, hällde vattenkruset öfver hans hufvud, torkade det
med sin näsduk och undersökte med vandt öga såret.
Det var ej dödligt. Mannen hade tömt sina tre
brännvinsflaskor och hans hand varit osäker i det ögonblick
han sökt beröfva sig lifvet.
Sigurd visade ut de nyfikne gaparne, gästgifvarn
inräknad, och hviskade till Vanloo, medan han hjälpte
denne att förbinda den afsvimmades sår:
– Kapten, jag igenkänner detta ansikte. Huru
förunderligt! Ödet har fört i våra händer en af dem, som
vi sökt ...
– Hvad? Är du säker därom?
– Kan man misstaga sig om detta skråmiga,
rödskäggiga, besynnerliga ansikte? Hvar tror ni, att man
finner dess like i hela världen? Eller tror ni, att man
kan glömma det, sedan man sett det under sådana förhållanden
som jag? Det är, vid mitt lif, den gamle flibustieren Ruys,
väl känd från sina unga dagar i Vestindiens farvatten, och,
då jag såg honom sist, underbefälhafvare ombord å vår
efterspanade fribytare ...
– Sigurd, sade Vanloo efter ett ögonblicks
öfverläggning, – du stannar här och tager mannen i din vård.
Han får ej slippa ur våra händer ... för intet pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
